bara för att orera en gnutta

Okej, såhär ligger det till. Det tjatas från höger OCH vänster om att jag borde uppta skrivandet igen.
Men vad ska jag skriva om? Ska jag skriva för sakens skull? Fine, isåfall har ni 2 läsare som tittat in de senaste veckorna, ja kanske året, exklusivitet i detta.. jag börjar blogga igen.
Vem är Linus 2012 och vad skiljer honom från de spillror som senast var inloggade cirkus 28 januari 2010?
Å ena sidan kan man säga en hel del.
Å andra sidan, inte mycket.
 
Tillvaron efter uppbrottet med Saara, krossades. Länge ansåg jag mig själv som världens mest värdelösa människa. Länge är för långt för en kille som hade hopp och drömmar om att ha det rätt gott ställt för sig innan 30. Nu är jag inte 30 ännu, det är fortfarande en bit på vägen, men jag blev sinkad. Sinkad av en självförakt som grodde inom mig så länge att jag till slut hellre hade lutat mig bakåt och låtit mig falla i nedförsbacken, snarare än att älga på vidare uppåt.
Vem är jag idag då, nästan 3 år senare? Jag heter fortfarande Linus, jag har åldrats både i hjärta och hjärna, jag har eget boende, jag har en framstående roll inom en klädbutikskedja och jag har skaffat mig en fritidssyssla som skiljer sig från den för 2 år sen. ALLT är egentligen förändrat.
Så varför väljer jag då att börja skriva igen och varför gör jag det inte under ny adress eller alias?
Sanningen är den, att jag gör det för att oavsett hur mycket tillvaron ändrats runtomkring mig, så är jag fortfarande killen med hopp och drömmar, många samma som förut, jag har bara tagit ett sidospår.
Efter att ha slutat på fashiontrading 2011 så omvärderade jag allt. Plötsligt var jag åter fri att fortsätta bygga på det som är planen Linus. 
Utan A-kassa eller andra bidrag visste jag att jag skulle lösa saker och ting för mig själv till det bättre. 
Är det nånting jag vill stå utanför i livet så är det bidragstagande. Jag har slitit alldeles för hårt för att hamna på det som jag kallar ruta 1. Jag har aldrig haft en ruta 1 i mitt liv och det är för att jag alltid haft en plan och ett mål.
Mitt mål har varit enkelt, nästan löjligt enkelt och det är att lyckas, på mitt sätt. 
Många möjligheter i min karriär har jag fått serverade, men det är alltid jag som förvaltat dom.
Jag har alltid strävat efter att vara den sista som en arbetsgivare tvekar inför.
Min arbetsiver som yngre gav mig ett stabilt CV att utgå ifrån när jag började avancera och idag har jag byggt upp ett CV som många i min bransch skulle äta upp egna kroppsdelar för. Ju mer jag gör, och framför allt, ju mer jag gör BRA, desto mer kommer jag få serverat. 
Inget här i livet kommer gratis, sägs det, och spenderar du och investerar med svett, lidande, en och annan tår och sårad stolthet, så kommer livet börja betala tillbaka i sinom tid, om du är av rätt virke.
Jag är 25, jag gick ut grundskolan med 295p sen slutade jag bry mig. Varför fick jag 295 om jag inte brydde mig? Jo för att för varje hårt förtjänad poäng så fick jag betalt i pengar. Jag brydde mig aldrig om betygen, jag brydde mig om belöningen. Samhället försöker bygga upp en tro om att teknisk kompetens är den enda stöttepelaren när dom glömmer att vi är människor som konverserar, dom glömmer den sociala kompetensen.
Den besatte jag, märkte jag redan i grundskolan. Jag har en förmåga att fort lära mig hur andra människor fungerar och vad DOM vill. Jag ser vad du, du och du behöver och på vägen så skaffar jag information. För varje täckt behov, såddes ett frö kunskap och snart hade jag ett träd med stam. 
Vad lär jag mig genom att hjälpa andra? Jo, det finns lika många behov som det finns människor och kan du bunta ihop dom och få fram medelbehoven så får du även fram hur du gör flest människor nöjda och ju fler glada leenden du skapar, desto fler har du i ryggen den dagen då DU behöver hjälp. Så lade jag min grund inom arbetslivet. Som 16 hade jag skaffat mig 1 extra jobb, som 17 2 och vid 19 hade jag 4 jobb varav 2 var deltid. Innan min 21-årsdag hade jag 1 heltidsjobb och 1 deltidsjobb, utan utbildning eller kursdiplom.
 
Nog om mig... hur har ni haft det?
 

destroy everything you touch

nån måtta får de vara.
"Kan du jobba på lördag 12-17, ***** är sjuk"
NEJ.. den här helgen har jag längtat efter. Inte utav nån speciell anledning utan mest för att det här innebär 3 dagar ledigt för mig och det har jag inte haft på hur länge som helst. Visst en dag hit och dit är ju alltid trevligt och bättre än ingenting men TRE dagar.. jag hinner ju bli människa igen för bövelen.
Jaja, jag har åkt skidor 4 veckor den här säsongen och "det har väl varit ledigt".. det ska jag säga er, medborgare, att så är det verkligen inte. Att åka skidor 9.30-15.30 med en halvtimmes lunch är att jämföras med ett slitigt heltidsjobb.. Så när du kommer hem efter en vecka så är du helt slut.. men det kanske är svårt att förstå för alla som väljer vita sandstränder framför vita vyer och bergstoppar.
För alla nytillkomna kan jag säga, HEJSAN!

JUSTE

En månad cirkus sen sist va? Som sagt, jag har inte lovat något och tänker så fortsätta.. Undrar om jag skulle kunna ta mig igenom livet utan att avlägga ett enda löfte? Skulle folk lita på mig om jag sa "men jag lovar inget" efter varje svar och besked?.. de skulle iofs vara skönt att vara totalt otvungen hela tiden.
Känner mig så oerhört manlig här där jag sitter just nu.. morgonrocken är slängd på soffan, oboyglaset står i disken och frukostens brödsmulor har spridit sig över min håriga överkropp. Bredvid mig har jag en låda, en stor låda, listerine. Jag har tydligen blivit utvald att bli en sorts panelmedlem. Det innebär att jag får hemskickat en stooor låda med listerineflaskor som jag ska lämna ut till mina vänner och så sakteliga få deras bedömningar.
Det känns verkligen stort att få ett sådant förtroende, jag är äntligen någon... Vad är nästa steg? Ska jag satsa på regeringen direkt eller något lättare...kanske elevrådet i nån lågstadieklass? Jag skulle styra med järnhand.

Nu har vintern kommit en bit.. tillochmed stockholm har fått sig en beskärd del av det vita guldet och hammarbybacken bombar snö om kvällarna.. Själv har jag fått mig 4 skidresor hittills.

Sälen - Skön och enkel premiär som mest var för att väcka trötta knegarben och flytta på lite spritfett. Riktigt kul stundtals men överlag riktigt dåligt väder.

Trysil - En förälskelse som nog bara kommer bli starkare och starkare. Fint väder, stört bra piståkning. Lite dåligt med snö utanför så det var inte tal om någon offpist.

Vemdalen - Lite utav en besvikelse åkningsmässigt. Helt ok med snö, dock för lite för att leta sig ut på berget.. skogsåkningen dög däremot. Pisten var för det mesta isig men dom delar som var orörda var självklart topp.

Åre - Gudinnan i mången mans ögon.. Riktigt bra faktiskt. Bästa piståkningen jag åkt. Även här, för lite snö för offpist tycker jag. Fick dock veta av en polare att de fanns bra offpist längre bort.. så långt tänkte jag dock aldrig. :)

Vad händer härnäst då? Var bär lasset av? Eftersom jag fick jobb men inget boende i schweiz blir det ingen säsong för min del tyvärr. Hemsedals sportbutiker hade full styrka...suck. Så vad jag kvar på säsongen?
Får jag som jag vill så ska de väl bli 2-3 resor till.

V 9 eller 10 = Funäsdalen eller Trysil
Slutet av mars = hemsedal
Mitten av april/slutet av säsongen = Serre chevalier

Blir dessa resor av så kan jag göra tummen upp även för denna säsong.

so this is life?

ligger i sängen i en förhållandevis ansträngande position med halva kroppen i sängen och andra delen utanför med datorn på golvet.. jag har äntligen fått lite ledighet. 3 dagar ledighet känns som en skänk från ovan som i dessa dagar har varit allt annat än roliga för mig. Starten på 2009 har varit en mardröm.. har redan lärt mig hata detta år. Förhoppningsvis blir det bättre och bättre. Har fått klagomål från olika håll på att jag inte uppdaterar bloggen... har vid tre tillfällen börjat skriva men efter ett par rader har jag stängt ner allt. De håller liksom inte att bara ordbajsa och hoppas att det blir fint i slutändan. Jag arbetar inte på de viset.. nästan samtliga inlägg jag gör har en tanke bakom sig. Visst, andra är mer genomtänkta en andra men jag har aldrig skrivit ett inlägg och fortsatt om det inte känts rätt. Nu kan jag verka som att jag tar bloggandet på alldeles för stort allvar. Det gör jag inte.. därav avsaknaden av 10 inlägg om dagen om vad jag ätit till frukost och vad jag haft på mig för kläder på jobbet. Det är bara sån jag alltid varit när det gäller att skriva.. det var samma sak i skolan. Jag älskade att skriva men kände jag mig inte på humör la jag undan det till ett senare tillfälle då inspirationen fanns. Det spelade ingen roll om jag skrev om romantikens filosofer eller en fri text med politiskt budskap... det var sättet jag skrev på som krävde rätt humör. Och sån är väl jag lite till vardags antar jag, en humörmänniska. Och anledningen till att jag inte skrivit på ett bra tag är att jag inte varit på humör. Jag behöver inte vara på ett sånt humör att jag är glad eller ledsen utan det handlar mer om att... ja, känner jag för att skriva idag?
Ni förstår, vi "genier" eller "överdrivet funderande" personer, vi arbetar på outgrundliga sätt.. så är det bara.
Mitt liv är lite virrvarrigt för tillfället.. saker har inte blivit som man tänkt sig, både på gott och ont. Kärlekslivet fick ett uppsving under slutet av 2008 men rycktes bort helt under mina fötter redan första timmarna in på 2009. Jag trodde att jag skulle få nöja mig med några veckor i fjällen denna säsong.. nu ser det ut som att jag kommer lämna landet ännu en gång, till Schweiz av alla ställen.. Jag trodde heller inte att jag nånsin skulle vilja plugga igen, men nu har jag mer lr mindre bestämt mig för att under slutet av 2009 eller början av 2010 hoppa på en kurs i Outdoor Adventure Management och de innebär ett år i USA, Sierra Nevada.. så saker blir inte som man planerar ibland men efter snart 2 veckor av ren bitterhet och frustration har jag börjat inse att det bara är att flyta med det hela.. låta strömmen leda dig en bit till i forsen. Bara för att en gren gick av betyder det inte att nästa anhalt är vattenfallet.. även fast det skulle underlätta känner man ibland. Så jag har bestämt mig för att helt enkelt låta de dagar som suger suga, och de dagar som är bra...får helt enkelt vara bra. För till slut hittar jag nog en balans där förhoppningsvis de bra dagarna är betydligt fler än de dåliga. Kroppen och psyket måste ju helt enkelt inse att det är roligare att le än att spotta och svära. Logikens under!

Det här inlägget har överaskande nog inte handlat om skidåkning.. och det är väl lika bra det för blir det schweiz kommer ni som fortfarande bryr er huruvida jag uppdaterar lr inte, få bada i skidlektyr framöver. Och blir det inte schweiz så har jag andra alternativ. Har tydligen ett rum i en trea i Hemmsedal, Norge, om jag vill.. och ett barjobb på nya hotellet i Trysil väntar om jag är sugen... så alternativen finns. En sak är jag dock säker på: Jag behöver lämna Sverige, åtminstone stockholm.. för just nu känner jag bara för att testa nya saker, komma iväg.

Sådärja, nu ska jag kolla en skidfilm, sen får det vara slut med vaken tid för detta dygn.

Hoppas ni som bryr er är nöjda.. Jag lovar inga regelbundna uppdateringar. Däremot kan jag tipsa om många av de gamla inläggen.. vissa är riktigt härliga att återkomma till, om jag ska vara lagom ödmjuk.


Snöporr

Vintern är i antågande. Kanske inte i Sthlm som får vinter ungefär 2 veckor i slutet av februari och som sen slår om till vår... men den är på gång. Trysil, gamla kära Trysil, har toppen täckt och det vita guldet har börjat ringla sig neråt mot dalen.. Även åreskutan verkar ha fått en del. Vi snackar inte midjedjupt och snötyngda granar men bara det faktum att det även i år blir snö gör att det pirrar lite extra i magen.. Med oroligheter kring miljön och allt va de innebär så får man kosta på sig en lättnandes suck varje gång man ser en vit topp numera.
Min vinter då? Ja, vi får se hur de blir med den. Nog har jag tänkt åka en hel del.. Om jag drar och säsongar får tiden utvisa. Helst skulle jag vilja hamna på nån relativt folktom plats, högt upp i landet, där bara folk som lever med och för snön bor. Där det inte är milslånga köer till liften, där backarna endast är preppade med natursnö och där luften känns sådär iskall som den bara kan göra på vissa ställen... där det känns som att du är den enda som andas den där luften.
Jag har sökt lite tjänster.. fått avslag på en i bad gastein, en i verbier. Det kan jag förstå. För att vara säker på en plats där bör man väl ha sökt tjänsten i våras antar jag. Har även fått nej på en plats i en sportshop i Hemavan. Men jag deppar inte ihop, jag är envis... Jag och Fredde kom inte till trysil förra säsongen genom ett halvt telefonsamtal. Nej, vi låg på som blodiglar. 2-3 ggr i veckan kollade vi jobb.. och nog fan bar det av till slut.
Får jag chansen den här säsongen med så tror jag nog att jag tar den.. jag är 21 år och en säsong till kan jag kosta på mig innan det är dags att börja bry sig om sånt som andra tycker är viktigt... karriär, utbildning etc etc..
Men för att den här säsongen inte ska ta slut i slutet av mars som den förra så har jag sagt till fredde vad som gäller.
Den här gången åker vi dit på lika villkor; att åka, ha kul, träffa nytt folk och jobba lite. Som det blev förra sessen så slutade det med att Fredde började bry sig mer om pengarna. Pengar var tydligen en av de stora grejjerna som hade dragit folk till trysil, NORGE. Det irriterade mig nåt ohyggligt.. det var inte kul att i princip ensam vara där med målet att bli en jävel på skidor. Jag blev en jävel och till den här säsongen är målet ett snäpp högre, och det att bli JÄVLIGT bra. Farten ska ökas, kontrollen ska förbättras och modet ska boostas ännu mer..

För den som bor i sthlm så är det skidfilmer som gäller tills den äkta varan syns ute på gatorna.. jag har utökat min samling en aning.
Har nyligen sett tre filmer. En var den bästa jag sett, en annan var något av de bästa jag sett och den tredje var helt ok.
Men den bästa filmen är helt klart Believe. En film som handlar om nåt så chockerande som skidåkning..
Förklaring tack? Jo, många skidfilmer fokuserar på tempo. Hårdrock i ett rafflande tempo där man försöker klämma in 1000 trick på 25 minuter. Absolut, visst blir det bra och man blir inspirerad.. trodde jag. Men Believe fokuserar på det vackra i skidåkning, det fria sättet som det utförs på. Se filmen.. Jag kommer göra det ett par gånger till innan den här vintern är slut.                                                                       
 
                                      


Resumé av 137-LANet

Då var även detta LAN slut.. Det har hunnit bli två stycken i år. Anledningen till vår hundraprocentiga ökning är att det i mitten av sommaren innehöll alltför många störosmoment. Till en början såg det Lanet ut att bli perfekt.. vi hade chans på att bli upp emot 10 pers vilket skulle ha bjudit på roliga och händelserika matcher i vilket spel vi än hade valt. Men nu blev det istället som så att vi blev 8 personer varav kanske hälften spelade aktivt.
Så denna gång var förutsättningarna en gnutta bättre.
Vi har alltså för att upprepa mig själv, suttit i en polares vardagsrum sen i fredas kväll. Vi har i princip non-stop lirat intensiva matcher warcraft 3 (Dota & TD's), CS (2on2) och GTA2... Den längsta pausen tog Johan som powernapade sig igenom 1 match WC3 och 1 match CS.. så längre än så har inte pauserna varit.
Ska jag försöka komma ihåg alla personers sömnsumma så får jag gissa lite snabbt... Bortser jag från den kollektiva kollapsen som ägde rum ungefär 5 imorse(söndag), så har jag sovit cirkus 1 timme(BRA sömn.. den andra timmen/halvtimmen går bort), Johan fixade nog ihop 2-3 stycken. Micke vet jag inte, den enda riktiga stunden som jag bevittnade varade 15 minuter enligt hans egen utsago. Björn får väl ses som "vinnaren" som kammade hem 0% sömn under Lanet!...0 timmar, 0 minuter och 0 sekunder gott folk, det är starkt det. Visserligen fick han plikta med sitt tjusiga utseende och sin ungdomliga röst, men no pain no GAME!
Påhittet att följa LANet genom blogg kom från Johan. För lite mer än ett år sen så hade vi ett bejublat LAN hemma hos björn och jakob som då var samboende i orminge.. jag förde tydligen en ganska bra och detaljerad dagbok här då.

Roliga ögonblick under LANet var när.....
... det brast för Björn imorse och gapskrattet tittade fram, helt hysteriskt.
... Jag och Johan storkn*llade Micke och Björn på CS.. Tror resultatet blev förkrossande 12-3 & 11-4 lr liknande.
... Jag och Johan ÄNTLIGEN lyckades trycka smöret i halsen på Micke & Björn och äta upp dom i Lanets sista Dota-match.
... Mickes killfrenzy med raketgeväret under en tidig GTA2-match. Han utklassade oss alla genom att helt vanligt knata omkring på gatan fast med skillnaden då att han bar på ett raketgevär.
... Mickes LAN-ansikte har etsat sig fast i min hjärna. Det konstanta koncentrerade halvsnea leendet och dom halvfärdiga "svar-på-talen" man fick när man försökte prata med honom.
... folk hette saker som Hajl Stalin, Laser-Lasse/Leffe, Mc FIST & El Macho, Kristna Per (som aldrig riktigt fick heta så för alla trodde de stod kristina..)... fler namn kommer dyka upp men med tanke på att jag inte har många sömntimmar i ryggen sen i fredas morse så får jag be om att få återkomma. Känns som att den här glödlampan har lyst sitt starkaste för en bra stund sen... cheer-i-yo!


12-timmarsrapport 137-LAN

vi har nu aktivt suttit i 12 timmar utan någon längre paus. Det blev en liten konstpaus vid 9-tiden imorse då vi pratade igenom viktiga saker i livet.. Vad vi kan ha diskuterat vet jag dock inte.
Man börjar se tydliga slitningar hos de deltagande.. 12 timmar kan tyckas vara en enkel match men väger man in att kroppen aktivt har utsatts för psykisk press under lång tid upprepat, så borde vi jämföras med marinsoldater som andas ut efter en jävlig stridsövning. Vi har hunnit lira Halflife, Warcraft 3 och GTA2.. Det sistnämnda lockade för en stund sen till sig rejäla skrattanfall.. Man ska helt enkelt inte släppa lös ett gäng testosteron- och energidryckhöga män i ett sådant spel som mer lr mindre går ut på att köra över, skjuta ihjäl eller spränga den andre. Moraliskt och politiskt sett så är det inte så fint men här råder djungelns lag.. Det spelar ingen roll om det är Johan som har en dammsugare på Halflife och går lös frenetiskt, eller Björn som slungar mystiska magier på Dota... eller Micke som går lös med en raketkastare..
Jag lovar att regeringen anordnar enorma LAN på helgerna.. Jag kan omöjligt tänka mig att man går igenom budgetar, motioner osv osv en lördageftermiddag.. Nej det är klanmatcher mellan blått och rött varje lördag klockan 17.00.. tro mig, Reinfeldt nickar [BLÅ] - R3|ne .. trooooo mig... nu blir de frukost..

137-LAN

Efter viss frånvaro är det nu dags att damma av bloggen på nytt. Denna gång är det LAN som gäller. I mången människas ögon är det något som bara harmynta, blekfeta och rödhåriga barn sysslar med men hör och häpna, även vuxna stiliga grabbar kan med jämna mellanrum ta på sig mjukisbyxor och lukta svett utan att skämmas ett par dagar.
Så här sitter jag nu i ett relativt rent vardagsrum.. Detta rum kommer vara mitt och vännernas hem de närmaste dagarna.
Här kommer vi äta, dricka, sova, skratta, gråta och kalla varandra för diverse opassande ord. Det fanns även önskemål om att få "slå fem plus" och "lägga en kabel" här men där fick linjen dras... strängt men rättvist.
LANets deltagare äro fyra stycken inom arbetslivet väletablerade hingstar.
Här kommer en kort beskrivning utav dessa.


Micke - Lång, blond och ståtlig karl som för tillfället nöjer sig med att jobba 2-3 dagar i månaden. En livsstil som vi borde hylla.
Pluggar för tillfället till att bli smart. Har en aggressiv spelstil och kan tyckas impulsiv och ovarsam, men genier har olika sätt att arbeta och Micke är inget undantag. Han arbetar så att skägget krullar sig och rätt som det är, så har han fått upp kornet på dig och då, då du min vän är du död.

Johan - Driftig som en hormonstinn kanin och farlig som en chiuahua som vaktar sin matskål. Dataspelens svar på Picasso och Michelangelo. Musen är hans pensel och spelen är hans tavla där vi andra dansar efter hans drag. Är dock inte särskillt bra på Starcraft....

Björn - Mystikern, strategen och glappkäften. Har kallats för mannen utan nerver och i detta fall gör mannen skäl för utnämningen. Men frånvaron av nerver till trots så behövs han. Få personer har ett vokabulär som den mannen. Ordkombinationer utan dess like flyger vilt när han kommer igång.. och det gillar vi, inte sant?
 Jag borde inte klanka ner på honom eftersom jag inte är mycket bättre i det stora hela.. men eftersom det är min blogg avgör jag vem som hissas och dissas.

Under LANets gång kommer jag rapportera det som händer och även ge min syn på det som inte händer.

Let spel begin!

dead by april

Snus är en uppfinning som jag ofta undrat över hur den kom till och fick sin form. Var det tänkt som ciggaretter för den fattige? För tanken på att stoppa en näve/liten påse blomjord i käften kan ju bara inte sälja, teoretiskt sett.
Idag finns så många snussorter i Sverige att snart kommer man se folk producera på gatan. Märken dyker upp överallt och alla med olika kitchiga namn... En sort vill vara rockig och cool medans en annan vill vara trendig och inne. Men likt förbannat slår dom sig såfort dom försöker sig på att hota swedish matchs gigant General snus.
Jag snusade mycket förut, nu har jag skurit ner på det och när jag väl tar en så handlar det om lilla oskyldiga göteborgs rapé. Snus gör konstiga saker med en.. Igår när jag var påväg hem fick jag ett infall, eller ett anfall om man vill kalla de det. Nikotin är en bov. När jag var yngre var jag en arg liten kille, tände direkt, ingen stubin att tala om här utan de gick från blindgångare till kärnvapenkatastrof på 2 röda.. Sen i 1an, gymnasiet, fick jag då pröva snus. Jag hade tidigare fått pröva genom vänner på sommarlov och sånt men aldrig riktigt tagit mig tid att göra det seriöst. Känslan av lugn och välbefinnande fyllde kroppen och alla problem som man upplevde under sitt första år på gymnasiet, bara sköts iväg och stängdes in i en bubbla.. Åren gick och det hela blev till ett beroende. Ett beroende jag inte hade några som helst problem med eftersom jag mådde så bra.. Men under det senaste året, när jag börjat trappa ned, när jag slutat kedjesnusa så har jag börjat känna en skum känsla.. Alla problem, dom som flög iväg i en bubbla, har stannat kvar och alla andra problem som jag under tiden har blundat för eller inte tänkt på, har även dom hoppat in i bubblan.
Inuti bubblan finns den arga lilla killen, han sitter där med ett världskrig av problem och viftar med en sax och säger "Sluta snusa, kom och lek med mig, jag känner dig bättre än någon annan"..

Här lät jag visserligen fantasin rusa iväg. Men verkligheten är ju ganska snarlik..
Och nej, så farligt är det inte, jag tror inte att jag blir en vilde med saxar och plutonium om jag lägger av helt.... men så är det ju det där med å ta risker ;)

la helg!

Helgen är här och så även det nästan pliktaktiga planerandet. Till en början ser nog nästan varje helg perfekt ut, allting är planerat, planerat och planerat. Inget har man lämnat åt slumpen.. och i vissa fall är även söndagkvällen fixad den med.
Min helg är planerad som sådan att ikväll blir det som bäst i alkoholväg ett par glas rosé och that's it, kanske lite tv-spel. Lördag är en öppen historia, det ska handlas paintballutrustning för söndagens sammandrabbning, det ska handlas en och annan öl och sen är det liksom dött.. Det har dykt upp önskemål om gröna lund från vissa håll, önskemål som jag ställer mig starkt kritisk emot eftersom, har man varit på liseberg någon gång i sitt liv så är gröna lund lika roligt som att observera gammalt kaffe. Menmen, ibland får man vika sig för pöbelns tryck så vi får helt enkelt se hur lördagen ser ut.. På kvällen kanske det blir trädgården och NEJ det blir på intet vis en repris av förra helgens bravader med allt va det innebar. Nej de blir ett par drinkar givetvis och allmänt trevligt.. helst vill jag åka in tidigare också för trädgården är som gemytligast runt 21-tiden..FAKTISKT, till alla er som tror att bara för att man är infödd stockholmare så måste man vara "fint folk och komma sent".

Nu har jag suttit över 20 minuter på jobbet, men det gör faktiskt inget. Halva tv4's personal har sprungit på semester och dom som kommit tillbaks lr räknar dagarna har antagligen gått hem sen en timme eller två.

.... men nu ska väl även jag ta mitt pick och stora pack och glida!

Cheer-i-yo!


gabriella..ooooh gabriella!

16 bast från typ australien är hon något av ett fenomen i mina ögon.. i vanliga fall lyssnar jag på hårdrock,metal och punk men ibland när man inte sover som man ska så kollar man på tv och där har den visats flitigt på ZTV, VH1 och MTV.
Sjukt söt tjej. Ni har antagligen sett videon så jag ger er en livespelning istället.. kryddar det hela lite;)

hahaha var bara tvungen...

...att sno denna från en tjejs blogg. Har sett hur folk knepar och knåpar och sätter ihop alla möjliga såna här. Kul att ge folk lite... "insyn".

10 Favoriter

Färg: Svart
Band: AFI
Film: Into the wild
Bok: Samtliga Dan Brown-böckerna
Sport: Skidåkning, handboll och ja typ fitness
Årstid: Vår
Veckodag: Fredag
Glassmak: Ben & Jerrys med brownies
Tid på dygnet: vid 17-tiden då man ofta slutar jobbet

9 För tillfället

Humör:
Spänd
Smak: Morgon
Kläder: Svarta Nord-shorts och en svart PapaGaio-shirt med "hus"-tryck
Bakgrund: Chefen med ett squash-racket
Nagellack: Inte så mycket
Tid: 11.16
Omgivning: Kollegor och datorer
Irritationsobjekt: Morgonmagen

8 Första

Bästa Vän:
Lilling har jag för mig
Screen name: prosit?
Husdjur: Katt
Piercing: Stick för fan
Förälskelse: Måste varit på dagis, nån Sanna
Musik: Michael Jackson
Bil: nån risig volvo tror jag vi hade
Mobiltelefon: Nokia 3330

7 Senaste

Party: 
Trädgården, i lördas
Mat: Hemmagjord pyttipanna
Dryck: Nåt mousserande vin igår
Biltur: Handla mat med mamma
Kyss: Nån norsk
Spelad låt: Peter von Poehl - The story of the impossible
Tv-program: Nä..

6 har du någonsin

Dejtat någon av dina bästa vänner:
Ja, faktiskt
Brutit mot lagen: Ja, på ett och annat sätt
Blivit arresterad: Nej, inte ens nära

Badat Naken: Ja, badat, sprungit, dansat.. you name it!

Varit med på Tv: Ett par gånger inom olika sammanhang

Kysst någon du inte känner: Ja, medvetet som omedvetet


 

5 Nej tack


Kläder: V-ringat

Mat: Fiskbullar och champinjoner

Musik: gospel
Dryck: Gammel dansk, fy fan

Personlighetsdrag: påstridig


 

4 Saker
 

Du gjorde igår kväll: Umgicks med Malin

Du kan just nu höra: Några kvinnliga kollegor småtjattra

Du kan inte leva utan: luft, träning och vännerna

Som du gör när du har tråkigt: Skickar spontana sms till folk
 

3 Personer
 

Du kan berätta allt för: Björn, Pappa, Malin
Du tycker om: Många

Du inte gillar: Många


 

2 Val


Kaffe eller te: Kaffe
Vår eller Höst: Vår

1 Önskan

Ekonomiskt oberoende och en villa i alperna... och så välfärd till familjen då, kändes tvunget


woo-pi-doo!

Efter mitt senaste inlägg har det faktiskt kommit in en liten bunt önskningar om en "favorit" i repris kommande helg.
Jag får tänka på saken, jag har ingen lust att må så dåligt som jag gjorde i söndas. Så en repris vet jag inte riktigt om jag kan ställa upp med, kanske en nedklippt pocketfylla kanske..hoppas det duger?
Det är fortfarande semester för min del men ändå är jag på jobbet, skadad eller brist på karaktär?
Idag ska jag och en vän testa på ett träningsprogram. Enligt olika källor på nätet är det snarlikt ett av schemana som skådespelarna i filmen "300" hade under en period när dom tränade inför filmen. Tanken är att vi ska hinna med 300 repetitioner på 15 minuter och vi får inte fuska, dra av reps eller ta hjälp..det måste klaras helt enkelt. Ska lägga upp det när jag har en svensk översättning.
Kaffe är en intressant uppfinning. Det luktar bakispiss, smakar morgonandedräkt och är klockan alldeles för mycket morgon så följer en kollapsad mage... men ändå tenderar man att alltid ta sig en kopp eller två när man kommer till jobbet. Och när man känner hur man uppfylls av koffeinet så kan man inte låta bli att säga "Gud, vilket gott kaffe"..varför är det så? Ska jag vara så rädd och tacksam för koffeinet, att jag inte kan vara ärlig mot mig själv och säga "mmmm, kattpiss med ruseffekt"..?
jag vet inte riktigt, men nu ska jag ta en till kopp och sen följer 3-4 timmars effektivt arbete (nåja).

Trädgården

Igår hade jag, Linus, premiär. Jag har inte varit ute särskilt mycke sen jag kom hem från trysil. Nu vet ju de flesta av er att det var ca. 3-4 månader sen jag kom hem.. Tiden i trysil gjorde att man tappade sugen på utelivet. Man prövade fylla på alla sätt och vis under 3 månader.. vafan kunde man väntat sig? Så när det nu var dags för den tredje utgången hemma för i år så var humöret på topp. Efter att ha stressförat hemma hos henke med fyra Staropramen och en flaska rosévin (favoritsorten heter för övrigt Rosé de Champagne) så blev det stressgång till bussen. Där bekantade vi oss med tre stiliga kvinnor i övre medelåldern. De tyckte jag var en stilig karl så redan på väg in hade egot fått sig en behövlig boost.
Väl inne i stan försökte jag muntra upp en vilt främmande tjej som satt och såg seriös ut.. det lyckades faktiskt!
Humöret var på topp. Jag älskar såna kvällar när man bara vill krama om hela världen, om man bortser från att dagen efter så vill man spränga densamma...
Hursomhelst.
Väl framme på trädgården, där jag jobbade sommaren 2006 och en kort vända 2007, så fixade jag in alla mina vänner, före kön och näsorna på folk som säkert köat en halvtimme för att få avnjuta åtminstone en billig starköl. Kontakter och gott rykte får ibland göra sitt.
Sen så vet jag inte riktigt.. Mitt humör var fortfarande på topp, jag minglade och pratade med allt och alla och tyckte att allt var toppen. Och sen minns jag inte så mycket mer. Eller det jag tycker att jag kommer ihåg, överensstämmer inte på alla punkter med det som vännerna sagt.
Enligt henke som tyckte att han hade koll så tog jag en svängom på dansgolvet, en redig en = noll koll
Henke drog för övrigt hem tidigt med ursäkten att han var trött, trist, killen börjar bli gammal.
Övriga saker som jag gjorde igår:
Pratade norska, drack placebosprit(drink som undertecknad tror innehåller massa sprit men som istället är ren läsk med lime), sms-raggade med en gammal kollega, kissade från en bro, åt kebab som folk gjorde för 4000 år sen, sjöng till System of a Down i taxin halvt sovandes, rapade emelie i örat när vi skulle säga godnatt, klädde av mig innan vi ens kommit ur hallen....och därpå vaknade jag 14.00 med den värsta baksmällan jag varit med om.
Folk säger att man kanske borde tänka på hur mycke man häller i sig.. Jag tänker hellre på hur snabbt man gör det. Förkröket igår gick på timme, man kan ju försöka ta det lite lugnare nästa gång.
Annat att tänka på till nästa fest/utgång:
Bara för att det står likör på flaskan så är det inte svagdricka.
Ha starka vänner om du tänker upprepa exemplet ett par rader ovan

bamboooka

Solen har visat sig idag. Den gör inte det så ofta nuförtiden.. Man blir näst intill vettskrämd på mornarna när man drar upp gardinen och bländas av det starka skenet.
Sveriges årstider är ur led måste jag säga och Stockholm är ett typexempel på hur sjukt det faktiskt är. Ordet och uttrycket lagom tar över allt mer och nu är det varken för kallt eller för varmt här. Stockholm fick ingen vinter med undantag för 2-3 dm snö som kom i mars. Stockholm fick nöja sig med 2 "riktiga" sommarveckor och tidningarna skrev om rekordvärme osv osv. Sen följde ett par veckor av några futtiga plusgrader och en massa moln.. När året är slut och vi har facit i hand så tror jag att vi måste börja lägga om en massa i kalendern. Semestrar måste börja tidigareläggas, nationaldagen får också flyttas.. Massa röda dagar får klämmas ihop. Om nu stockholm och resten av sverige endast får 2 "riktiga" vinterveckor och 2 sommarveckor, så ska väl alla få njuta av den.. 4 veckor om året ska hela sverige stå still. Vinterveckorna så ska skidanläggningarna vara överfyllda och sommarveckorna, då är stränderna fyllda till bristningsgränsen.  De resterande 48 veckorna kan vi glatt skita i..