Du är här!

Ibland vaknar man upp i sinnet innan man vaknar fysiskt.. Så var det imorse. Jag visste redan innan jag slog upp ögonlocken att det här skulle bli ett jobbigt uppvaknande. Till slut, efter att jag hade vant mig vid bongotrummorna som någon satt upp vid mina tinningar så vågade jag mig upp.. Världen kändes osammanhängande och värmen outhärdlig. Jag ville bara lägga mig i fosterställning och låta allting rinna in under sängen eller genom golvet.
Men så inser man plötsligt att man förtjänar denna smärta, denna ångest och allt va de innebär. Du drack igår Linus, säger man till sig själv och fånler lite. Om bakfyllan vore en individ, så skulle den hånle mot mig idag. Jag skulle vilja påstå att bakfyllan är en kvinna. "BAKFYLLA, DITT NAMN ÄR KVINNA" för att modifiera ett gammalt Shakespeare-citat.
När man väl ramlar in på jobbet fungerar inget. Någon har mixat med min dator och ingenting är på sin rätta plats.. man vill bara slå näven i bordet och skrika ramsor om häxor och troll.
Men det gör man inte.. det vore att visa sig på styva linan. För på nåt sätt är det tabu i sverige att visa sinnesstämningar för öppet.
Bakfyllan.. den som påminner människan om dess existens. Och det är inte måttligt heller. Bakfyllan vill från den stund du vaknar tills dess att det räcker, påminna dig om vilken miserabel varelse du är. Fyllan däremot vill framhålla vilken underbar älskvärd individ du är. Så att vara nykter, det måste vara det tristaste men mest säkra som finns. Du är inte äcklig men ej heller vacker, kan man säga.. Du är med andra ord alldeles lagom, och vad är man om man är lagom?? Jo, svensk..