Du är här!

Jag har inte skrivit på ett bra tag.. har inte orkat helt enkelt. Har inte känt att jag haft så mycke tankar i huvudet. Vissa har frågat om min blogg är död lr liknande och jag har svarat nej utan vidare kommentarer. Anledningen till att jag inte la kniven vid bloggstrupen och lät det hela försvinna helt var för att tanken med min blogg är inte att ge folk "dagens nyheter", sånt som man läser en gång och sen är nyhetens behag förbi. Jag vill inte skriva om aktuella händelser i världen eller lägga mig i stora debatter. Jag vill att det jag skriver ska gå återkomma till.. som en god bok man läst vissa kapitel ur om och om igen tills dess att färgen bleknat. Vissa av mina inlägg hoppas jag kunna vara sådana kapitel. Jag vill att folk ska läsa min blogg.. Att folk ska förstå varför jag fått kommentaren "ordets gåva" av en lärare jag hade förut. För det är därför jag skriver blogg.. för att på något sätt nå ut till den stora massan med det jag tycker om mest.
Jag är inte killen som sysslar med publikfrieri.. Den som ber mig att skriva om något speciellt får ett bestämt nej.
Jag vet sällan vad jag ska skriva när jag sätter mig vid datorn.. Mycke av det jag har skrivit är infall, eller anfall i vissa fall. När jag fullbordat ett inlägg så kommer jag aldrig kunna skriva om samma sak igen med samma gnista.
Och nånstans där har ni nog anledningen till varför jag inte har skrivit på sistone.. för att inspirationen inte har funnits. Livet rullar på och jag med det, helt enkelt.
Men så ikväll, satte jag mig ner och läste lite bloggar.. och så kände jag direkt hur mycke jag störde mig på allt. På alla dessa modebloggar, matbloggar, livsstilsbloggar och fan och hans moster. Det är inte klokt hur folk gör anspråk på självutnämnd expertis. Man ska ha på sig ditt och äta datt och helst ska man ha på sig det på just den platsen.. Och allt ser likadant ut. På senare tid har jag faktiskt börjat kommentera bloggar också.. speciellt modebloggarna. Uppenbarligen så finns det ett behov i detta land av att berätta om vilka plagg du ska ha på dig i skolan idag. Det är därför jag ofta ignorerar "halvbekanta" på bussen till och från jobbet.. för jag vill verkligen inte höra om din dag.. för har jag riktig otur har du redan återgivit den i din blogg.

Jag har sen länge tröttnat på att skriva om "min dag". Det är inte intressant helt enkelt.. Om jag inte känner att min dag varit värd att skriva hem om, hur stort intresse har någon annan för den då? För hur kan jag med inlevelse ge en vanlig grå "jobb-9-17-gymma-kaffe-på-det"-dag en personlig touch?.. För likt fan har tusentals andra haft en liknande dag och att läsa en blogg ska inte vara som att se sig själv i spegeln.

Nu känns det lite om att jag skrivit osammanhängande och i vissa fall "sårbart". Med sårbart menar jag att det är lätt att kritisera mig för de.. Till mitt försvar kan jag väl bara säga att jag skriver impulsivt. Kommer jag på något nytt när jag skriver en mening så hamnar det ofta där i slutet.

Nu ska jag slå morsan på käften verbalt och sen sova.