Du är här!

Tänk va lite snabb hektisk bas kan göra med ens morgonhumör.. kommer hit med ett litet regn&åskmoln hängandes fördömande över mig, efter fem minuter och In Flames - Take this life så kan jag inte låta bli att le lite. Då har regnmolnet bytts ut mot en liten sol, det måste det ha gjort för Åsa klagar på värmen på kontoret idag.
Något städarsvin eller nån från kökspersonalen har rensat Thomas bord på kaffemuggar, trist. Alltid när han börjar närma sig något som liknar ett eget köksskåp så upptäcks tornen av någon understimulerad städis.

En kollega tycker jag börjar se opropertionelig ut. Det tycker jag bara är befängt med tanke på att stora muskler och ingen hjärna varit min image sen 9an ungefär och snarare blivit en regel än ett undantag.
När jag är upprörd, stressad eller frustrerad över något så märker man det i gymmet. Då går jag på ren vilja och vredesmod, och det brukar räcka rätt långt..

Tänk dig att varje kväll när du går och lägger dig så dör du, hur skulle du förvalta dagarna om det var så? Skulle du satsa allt varje dag och verkligen leva upp till uttrycket Carpe Diem eller skulle du fortfarande lunka igenom vardagen med attityden att "jag dör ju ändå snart".. jag tror det skulle vara nyttigt för vissa människor att få dö lite, eller att utgå från att när du är död är det försent att ångra det man gjort och icke gjort.. fan va härligt för dom som känner att varje morgon är en ny dag och en ny chans att njuta... för tänk den dagen då du dör för sista gången, ska alla chanser ha varit förgäves?
Coolt på ett sätt om livet vore som ett gammalt klassiskt plattformsspel, som Sonic eller Super Mario. Du har 16 liv och varje gång du råkar klanta dig så får du en chans till förbättring..sen när liven är slut har du alternativet att antingen känna att du klantade till det eller att du gjorde tillräckligt och att kaffe kanske inte vore så dumt.

..Kaffe ja, kaffe har blivit en riktig last. Inte för att jag är beroende av det på något sätt men det är så oerhört dumt tänkt, idén kaffe. Kaffe blir gott om man bara tvingar sig till att vänja sig.. har du druckit kallt, gammalt, svagt, starkt eller beskt kaffe nån gång så väljer du att gilla det. Men varför ska man testas så mycket för att gilla denna speciella dryck, om man ändå i slutändan slutar med att du skiter stopp i toan varje morgon?

Fick nåt ryck häromdan, tror det var i förrgår då det plötsligt under nån timme ramlade in massa besökare.. jag hade inte skrivit något speciellt, antingen har någon länkat mig som mjukporr på nån annan blogg eller så är det något annat.

Undrar vad som är nästa steg efter bloggen..? Ungefär en person per land & kontinent verkar ha fått för sig att det är coolt att filma sin vardag, det tror jag är en idé som kan sälja stort. Det i sin tur skulle innebära miljonvinster för företag som sysslar med kameror och utrustning och det skulle leda till sänkta priser för alla, även vi som inte faller så lätt för trender....nåja ;)

Mamma & Pappa har separerat.. Inte mina föräldrar, nej min mamma & pappa kilar stadigt och det får dom gott göra ett tag till.
Men gängets utnämnda mamma & pappa, björn & jakob, har flyttat isär. Helgens bravader blev för mycket för Pappsen som på söndagmorgonen ringde och bad mor hans att hämta upp honom och datorn..
Mamsen blev alldeles utom sig och klädde på sig och drog, utan en suck...
Likt två sommarkatter satt vi, jag & Johan, kvar i soffan och stirrade ut i höstmorgonen.
Vi fick inte riktigt fram något smart att säga.. På 5 minuter var lägenheten tom på människor, kvar låg en tung känsla av obehag och en långsamt krypande påminnelse om att vi faktiskt var bakfulla.
Björn hade försvunnit som en förälder som går för att köpa mjölk för att aldrig återvända.. Jakob hade hur enkelt som helst tagit sitt pick & pack som om det var det enklaste i hela världen..
Den här fighten är nog långt ifrån över, även om Björn som numera är ensamboende, uttryckt det som uteslutet med en försoning... Vi andra har blivit lite tagna på sängen av detta men jag känner iaf. för min del att vi inte borde lägga oss i på fler sätt än & finnas för dom när det behövs medhåll osv.


Jag behöver blogga mer känner jag. Undergroundmedie-delen av Sverige behöver såna som mig. Som skriver och berör utan att tråka ut. Vi omedvetna genier.
För erkänn, när ni väl satt er in i ett av mina mastodontinlägg som ibland dyker upp, så kan ni inte slita er.. Jag undviker tillochmed frågetecknet på föregående mening/fråga för att min övertygelse är så stor.

Jag undrar vad det är som får folk att klä sig efter musikstilar. Det är många som väljer sina kläder utefter den sorts musik de har i lurarna. Eller det kanske är tvärtom?
Undrar hur jag själv skulle se ut om jag klädde mig som min musik "krävde". Med tanke på att jag är född i en släkt med förkärlek för rock/hårdrock så borde jag kommit ur magen med pudelfrilla och gråtit med Tempest-toner.
Jag tror nog att alla klär sig omedvetet lite efter sin musikstil. Musiken har ju trots allt en stor påverkan på människor i samhället, annars skulle den inte väcka såna starka känslor.
Hur klär jag mig då? Jag vill ge en sorts illussion av att jag klär mig uppklätt rockigt. Jag jobbar lite på den stilen, för jag tror att när jag har den färdig och kan ge en riktig beskrivning.. så har jag nog fått fram den perfekta klädstilen. För jag snackar inte om att dra på sig en Led Zeppelin t-shirt och sen trä på kavajen.
Jag snackar om att kunna kombinera lite "swedishpreppy"-aktiga kläder som FilippaK's med t-shirtar och tröjor från ja tex. Papa Gaio (deras tryck är amazing!). Det är enligt mig en grym kombination.

Och nu till dagens nyheter i korthet:
- Jag har fortfarande för högt blodtryck
- Jag har sagt upp mig från min tjänst på Blip. Det är resultatet av terapi, läkarbesök och privata faktorer.
- Solid gör helt OK streetkläder.
-Jag tror mcdonalds,nacka, älskar mig..iaf. tjejerna där..trevligt..

Såg Wedding crashers & åt kebabpizza med Fridgen igår, riktigt mysigt.. På hemvägen så började tankarna svärma i skallen. Varför är man alltid som smartast när man är ensam? En genial tanke ersätter en lika genial och så fortsätter det tills man somnar och när man sen vaknar på morgonen är det temporära minnet raderat och man får börja om.. så är det varje dag. Det vore underbart att bara för en dag få minnas gårkvällens tankar, för oftast är det riktigt bra bloggmaterial/diskussionsunderlag som bara försvinner.
Ni har väl sett filmer hur journalister eller psykologer för "dagbok" genom att gå runt med en liten bandare i fickan.. rätt varé är så plockar dom upp den och utbrister saker som:
"- Folk såg äpplen falla men vem fan (Newton) frågade nånsin varför?" .. Få saker är så underskattade som det vi behöver hjälp att minnas.
Jag hade massa smarta saker i skallen igår som jag ville skriva om. Det var om känslor, moral och sånt där som folk ser som hyffsat viktigt. Men skulle jag försöka minnas allt det där och skriva ner det och försöka få det att låta lika bra som i huvudet... så skulle resultatet bli ivrigt och som när en bebis är glad men istället för att uttrycka sig med ord så flämtar den "huumm huumm hääuumm"..

Skidplanerna för i vinter börjar ta form och känns som att Vemdalen kommer få bli mitt "dome of faceplants" i vinter då det ligger 3 eventuella resor dig på ritbordet. Jag vill verkligen bara komma bort ett tag. Jag är visserligen en storstadsmänniska i grund och botten och skulle inte flytta ifrån sthlm om man så hotade mig med en eldgaffel.
Men jag känner att just nu har jag en del negativa tankar att radera och vad gör bäst det, om inte riktigt frisk luft från toppen av ett fjäll?

Det har länge varit outtalat, ingen har velat röra vid ämnet.. De som har vågat har starkt ställt sig emot det och sagt att tiden inte är mogen, att han inte klarar ansvaret.
Han klarade 1an, struntade i 2an, knatade igenom 3an och sen slet han tills nu med CV och Zero.. I förrgår tog han itu med 4an och redan igår såg man att profetian eventuellt kunde stämma..
Micke har fått sig en följeslagare, denne "man" fick för 20 år sen namnet Björn och det har han burit med stolthet sedan dess... Deras livsuppgift är att klara av samtliga Resident Evil-spel som kommer i deras väg. Micke har redan gjort det och nu är även Björn nära. Han får stå ut med mycket skit & gliringar, det är ingen barnlek detta, jag och Micke vakar över minsta misstag han kan tänkas göra och vi hugger såfort tillfälle ges..
Nu har Björne snart kommit halvvägs igenom spelet som tog Micke 24 timmar att klara första gången och 8 timmar andra.. Jag och Micke har vakat över varje steg, kommenterat varje miss och applåderat varje framgång.
Hade det varit på riktigt hade vi gladeligen klappat Björn på axeln och sagt,
- ut och döda zombies med dig nu din buse, och sedan ruska om hans hår sådär faderligt som bara en mentor kan göra.

men nu är det ju inte på riktigt.... tur de, för Björn har redan dött 11 gånger i spelet.