Du är här!

Min vän Jonas är ett stort tvättäkta praktarsle. I min vänskapskrets så är ingenting heligt och inget är för hemligt, så en nyhet sprids med djungeltrumman/sms på ett kick. Jag lovar att vi är ett gäng på 6-7 pers, antagligen fler, som vet om att vår vän Jonas ligger på sjukhus med bruten fot. De detaljer jag fått är följande:
Han och Nicklas Wiberg hade brottningsmatch ner för Götgatsbacken och något gick uppenbarligen snett.
Mina vänner inklusive mig själv har alla våra alteregon på fyllan.. låt mig beskriva några:

Henke - 100% Självförtroende och hans armar finns överallt som doctor Octopus i spindelmannen. Henke är ingen liten karl och det märks framför allt när han börjar bli lite redig. Numera har han börjat förvarna oss andra när han börjar bli full och det är ju bra att han delger oss sin medvetna alkoholism.

Fredrik - Fredrik tappar 15 mår i mognad och förstånd och hela världen är hans bästa vän. Han kramas, låtsasgråter och hotar folk med spö till höger och vänster. En av de roligaste människorna som man kan vara full med eftersom hans glädje smittar av sig..vem kan motstå en man på 185 som kommer rusandes mot en med utsträckta armar, vrålandes "BAJS!".

Björn - Björn blir lite Dr Jeckyll & Mr Hyde på fyllan. Ena stunden kan han vara Ingmar Bergman-seriös och nåt drömskt kan skönjas i hans blick och sen andra stunden eldar han toapapper i köket och sjunger hejaramsor.
Men precis som Fredrik är han kanon att hamna med på fyllan. Dom värsta fyllesnacken och spelen har skapats i hans närhet. Jäger-DM för 3 pers är en klassiker som resulterade i att vi vaknade upp bredvid varandra.. jag med mössa och en spya på bröstet och han med ett par skidglasögon på.

Jonas - Den mest aktuella om man ska se till "nyheterna". Blir väldigt svårkontrollerad. Han blir som en blandning av ett barn med overall och rinnande snor i näsan som envist vill äta sand, och en nyvaken brat. Ingenting är omöjligt, ingenting är för dyrt, ingenting är helt enkelt begripligt när han är med. Är man inte med på hans äventyr så är man urtråkig, så är det alltid tycker han.

Johan - Roligast på fyllan. Han fullkomligen skiner av auktoritet när han dricker. Johan skulle kunna planera ett perfekt utfört världskrig med rätt promillemängd i kroppen och det tror jag att han står för.
Johan är även, eller åtminstone var, den största "taktik"-drickaren. Han har alltid en plan för hur han ska dricka, vad och när och hur och vad han ska göra om ditt eller datt händer... Med risk för att överdriva så kan man säga att Johan tänker lite för mycket.


Fler vänner lär dyka upp, jag har inte glömt vänner som Wiberg som på fyllan blir grabben hela dan eller Micke Haglund som skulle kunna fria på allvar till mig.

Jag är helt utmattad.. däckad av alla fettsorter som krockade på samma gång i min mage skapade en smakexplosion som fick mig att om och om igen vräka i mig denna underbara julmat tills mitt undermedvetna fick stoppa mig.
Nu mår jag jätteilla sen nån timme tillbaks men har bestämt mig för att ta mig igenom dagen ändå utan att låta mig däckas.
Jag kom precis hem efter att med mamma skjutsat hem mormor så nu är vi bara familjen hemma.. Mormor är en underbar liten tant, och hon blir bara mindre för varje gång man ser henne. Hon är den enda gamlingen kvar i vår släkt..alla andra har fallit ifrån men mormor hänger kvar och känns alltid lika levande och pigg när man träffar henne..det enda som man börjar märka är att hon börjar få lite dålig hållning och hörseln glappar lite ibland men annars så är hon fortfarande den "unga 75-åriga" som jag vill behålla henne som. Mormor är inte 75, hon är strax över 80 men jag är så dålig på åldrar så nånstans i mitt huvud stannade jag "uppdateringen" av mormorfilen..
Jag är inget mönsterbarnbarn, verkligen inte, jag skulle kunna höra av mig mycket mer och så svårt är det inte att ibland göra en avstickare till finnberget, och jag har faktiskt ingen ursäkt förberedd.. inget försvarstal, men jag antar att jag kommer alltid känna mig underlägsen mormor, så jag ger henne den poängen..

Nu ska jag se Karl-Bertil och efter det så brukar jag tycka att julen är slut.. efter att mimat sig igenom det nästan 30 minuter långa programmet om putslustig moral-injicering och garvat vuxet åt att folk som ger bort något frivilligt självklart är kommunister och gudfruktiga munkar som slåss med pinnar, DÅ är julen fullbordad och man kan återgå till det man gjorde innan julhysterin trädde i kraft nån gång för sisådär 24 dagar sen..

Måste bara skänka en tanke till alla som måste jobba på denna dag som jag trots allt inte för allt i världen vill byta ut.. Träffade min vän Kim när vi gjorde en avstickare vid Ica Maxi. Är man de minsta julmänniska så hatar man det, att behöva jobba alltså...

Det blev ett lite ofokuserat inlägg det här men det är svårt med karl-bertil i bakgrunden...antar jag

Julafton är här och jag känner mig äldre än någonsin. Nästa år så kommer jag precis som alla andra springa omkring i galleriorna och trängas bland julpapper, presentkort och alla utnämnda "årets julklappar". Nästa år kommer jag precis som alla andra att knapra valium för att överleva pressen, stressen och vetskapen om hur fel det egentligen är att hetsa upp sig över den här dagen då alla släpper ut sin egen inre Ernst Kirschteiger..
Men hur fel man än beter sig och hur nära man än är den klassiska "väggen" under den här perioden så är julen likt förbannat en underbar tid.. För du lägger inte ner all tid bara för att du måste, vilket kan tyckas men innerst inne vet du att du gör det för att med materiella ting sprida kort men betydande glädje..
Nu sitter mormor inne hos oss och dricker kaffe med resten av familjen, jag blev så trött och dåsig av julmaten att jag var tvungen att dra mig undan en sväng.. Jag ska snart gå in till dom och sprida lite glädje, sno åt mig lite kakor och en kaffetår.

God jul gott folk och ..guds frid!

Julklappandet får nu ses som klart och nu är det bara att invänta dagen D och allt va de innebär.
Sverige är verkligen ett hysteriland. Vårat beteende skulle lätt kunna kartläggas in i minsta detalj inom en ettårsperiod, om något svenskfientligt land skulle vilja.

From. 1 dec - 24 dec = hysteri
31 dec = hejdlös fylla och bilolyckor
v.9 = svenssonsemestrar i fjällen
Påsk = Kollektivt svullande och efterföljande viktbesvär och således självmordskavalkader
Valborg = Hela sverige får permission från allt va vett & sans heter och går in i något sorts Rock'nRoll-mode.
Nationaldagen = Handen på hjärtat och blicken i skyn, sen skålar man och glömmer hela innebörden.
Midsommar = Kollektivt svullande och dåligt koreograferade danser och brister i såväl etik & moral. Hejdlös fylla.
Juli-Augusti = Skaldjursbonanza med illaluktande andedräkt & rusdrycker gjorda på svenskt knark.
Resten av året är en blandning av allt det där, hysteri, alkoholism, självdestruktivt beteende, otrohet, trohet och allmänt hyckleri.
Svensken är dessutom en hejare på att sätta ett kryss på varje dag i kalendern som har en "-afton" i sig.
Nu kanske jag låter negativ och fördomsfull och det senare kanske man har rätt i men negativ är jag knappast. Jag älskar våra traditioner, dom ger den svenska massan en touch av samhörighet och gemenskap... Och inte är jag den som tackar nej till ett par kalla bägare.

I helgen ska vi ha ett litet minijulbord, jag och vännerna. Vi ska vara hos henke och frossa i allt va mamma scan & julöl heter. Henke är orminges svar på stureplans klubbisar, när han annonserar fest eller liknande så lyssnar folk.
Jag har många såna vänner, vänner med olika sorters makt. Jag står mest tyst i bakgrunden och dominerar i mitt eget lilla kungarike i folks huvuden.
Idag ska jag se om jag kan hitta nåt litet trevligt åt mig själv, vore trevligt.. Annars ska nog gymmet få göra sitt. Har tydligen en kvarglömd tidrapport från mars eller nåt på ett av jobben och det innebär ju pengar och i tider som dessa så är en plussumma underbart vare sig det handlar om mer eller mindre summor.
Sen ska jag och fredrik ringa norge, för er som inte blivit informerade ligger vi i ordentligt han och jag i vårt arbete att hitta säsongsjobb i fjällen. Det är först och främst trysil eller riksgränsen vi satsar på så all hjälp är välkommen.

Nu ska jag klä på mig, det är tyvärr inte särskilt accepterat att gå omkring i stan med brister i klädseln och med brister menar jag småtrasiga kalingar och ett par badtofflor och som bäst en öppen morgonrock som ytterplagg.
Tror jag ska kämpa för att få in morgonrocken på catwalken. Det vore ju hur coolt som helst att göra en trenchcoat av froté.

Skägget växer och håret blir flottigare och hårtopparna klyvs med samma frenesi som vid ett sågverk... Underhudsfettet bres på som smör över den annars så muskulösa Akilles-kroppen.
Svunnen är den tid då man var fit som en fura, den tid då man tog löpning med en klackspark och gäspade åt milen, den tid då ett pass i gymmet följdes upp av löpning, fys och därefter ett 2 timmars handbollspass och det kändes normalt.
Vad förändrade mig? Vad fick mig att ge blanka fan i att jag trots allt var en handbollstalang? Hur gick jag från Bruce Lee till Loffe Karlsson?
Först nu inser jag att jag slutade vara lovande när jag slutade kämpa, när jag släppte allt jag eftersträvade, när jag slutade fysträna och kondisträna, när jag började tro att jag var bättre än alla andra vilket jag kanske var men endast om jag tränade med dom.. Min skicklighet i handboll satt inte bara i mina reflexer och blick för spelet utan även i min fysiken där jag var överlägsen på nästan samtliga plan. Min fysik skapade tillsammans med mina sinnen en bra grund att stå på.. När jag slutade bry mig om att sköta det ena så blev det andra lidande..
Tror inte jag behöver säga mer, utan jag säger bara det igen.. det är då FAN att man ska komma på saker när det inte längre betyder något.

Igår var jag inne i stora staden, mitt city, ditt city, mitt i city, och kollade julklappar med mina vänner Micke och Dennis. För min del blev det inga igår. Micke och Dennis hittade i allafall några guldkorn så vi får hoppas dom bringar lite lycka. Imorn ska jag försöka hitta nåt mer, nåt "symboliskt".

Efter en helg som fullkomligen tatuerade in bakfylla i min panna så var det underbart att få sova både igår och idag. Tänk va sömn kan göra när det får göras rätt utan hjälp från en eller två promille..
Ska försöka komma iväg till gymmet om en halvtimme, behöver tajta till bagaget lite.

Äntligen ledigt! nej nej, ok jag var ledig hela tiden i sälen men "inplanerad semester-ledighet" är inte riktig ledighet.. Riktig ledighet är när du vet med dig att du kan vakna när du vill, inse att du har makaroner i håret men ändå inte bry sig förns det blivit kväll igen och sånt som att inte klä på sig alls.. När jag varit ledig och spenderat långa stunder hemma så har min basklädsel varit morgonrock med kalingar. Förr brukade det vara T-shirt och kalingar men det är något magiskt och mäktigt över morgonrocken... jag antar att jag inte är tillräckligt tjock för att köra T-shirt-versionen fullt ut.

Helgen var kul om än inte så varierande. Henke hade som tidigare nämnt köpt en present till sig själv och vilken present sen då.. ett Playstation 3, maskinen som man kan styra kärnvapenrobotar med i princip så kraftig som den är. Min helg kan beskrivas med några få ord.. Gitarr, hjälte, xanté, jobb, öl, jobb, utmattning, mera gitarr...
Men kul var det!

Idag ska jag med Micke och kanske Dennis in till stan och leta christmas-pats(julklappar).. Jag har egentligen köpt det jag tänkt till mina nära men gud har aldrig smiskat den som kompletterar.
Har faktiskt tänkt köpa lite till mig själv också.. har funnit det vara rtiktigt effektivt att väcka kroppen till Nightwish underbara toner. Senaste albumet är riktigt tungt, dom har fått ett annat sound med nya sångerskan. Vissa tycker att det blivit poppigare men jag tycker det är omöjligt sålänge Tuomas skriver såna underbara verk.
Idag ska jag nog köpa best-of-nightwish-skivan.. Den har många tunga klassiker och flera låtar som man nästan hade glömt hur mycket man tyckte om.. Men hur många bryr sig egentligen om att jag gillar nightwish? För dom flesta är ju dom bara ett av alla dessa "konstiga" band. Jag hörde dom för första gången under Lunda Spelen, en handbollsturnering, då min vän använde det som peppmusik och efter första lyssningen så var jag fast..

Nu kanske det är dags att klä sig.. vet inte om modemaffian tilllåter morgonrock, kalingar och badtofflor på en stadspromenad.

Lång tid har gått sen jag senast gav er något att läsa om, ännu längre tid må ha gott sen jag senast gav er något intressant att läsa om.. Hursomhelst så är jag nu här igen, redo att låta fingrarna fara över tangenterna i hopp om att producera något fint.
Ska vi börja från början får vi nästan färdas 2-3 veckor bak i tiden. Det var en onsdag minns jag och jag var ute i det snöruskiga orminge och promenerade med min vän Fredrik. Vi diskuterade allt mellan himmel och pannkaka, syskonmognad och landsflykt. Vi hann gå ett helt varv runt östra orminge innan det var dags för mig att åka hem. Utan en tanke på vad jag bar med mig så gick jag och la mig när jag kom hem.. ungefär 5 timmar innan normal (arbetslivs)uppstigning så vaknar jag, kallsvettig och med snustorra lungor. Det börjar flimmra framför ögonen och med ett skutt som skulle gett mig en plats i friidrottslandslaget så for jag med huvudet ner i toan och fyllde den med fantasifoster, dvs. sprutspyor.. Vinterkräksjukan hade fått mig, till sist. Nästan 20 års flykt var slut och min kapitulering var ett faktum. I 2 dagar var jag utslagen, ytterligare en dag var jag kraftlös och den sista dagen jobbade jag, duktigt. Ingen sjukdom gör en så svag och kraftlös, ingen sjukdom ger en livsnjutare dödslängtan.
Efter vinterkräkan har min hälsa sviktat, jag har haft en mage som varit rörig som en polsk riksdag och frisk luft har gett mig uppstötningar. Så man kan säga att mitt liv har varit ett helvete innan 12 varje dag sen jag blev "frisk".
Nu är det såhär att sen den 9e har jag varit i sälen och åkt skidor.. mina morgonproblem följde med mig, gratis.
Åkningen var toppen, man får dock bortse från att det faktiskt fortfarande är försäsong där och vissa partier av backarna är gjorda för folk med skridskor. Men jag grät inte, nä. Hur kan jag vara upprörd när jag nästan varit ensam i backarna? Det gick kanske 4 gäster på 20 stolsliftar. Det gick att vara morgonjävlig till 12 och ändå vara först ut i en röd backe mitt i lindvallen, helt sjukt..
Jag kom hem igår, mör i ben och rygg. Mitt mål denna skidsäsong är att i april ska jag kunna svara "jofan jag är ganska duktig" när någon frågar om min skidåkning. Just nu ligger den på ett blygsamt "mjo..de funkar".

Det värsta med att komma hem från friheten i dalarnas egna alper är att det ljuva livet följer inte med. Pang bom, man har inte varit hemma ens 24 timmar och plötsligt ska man vara på plats, proper och fin på jobbet med ett serviceinriktat leende och ömma lår. Sen snön börjat låtit vänta på sig i sthlm så har jag börjat tappa julstämningen, det är hemskt.. Förr hatade jag snön med undantag för julveckan och nyårsafton. Nu när jag vill att varje del av sverige ska ha sin egen alpin VM-backe så gråter jag blod varje decemberdag som jag vaknar med grönt gräs utanför. Det är galet va otacksam man kan vara.

Jag funderar på en present till mig själv. Det var henke som gav mig idén. Han har redan varit bussig nog att köpa sig ett PS3 och Guitar Hero 3 och det skulle nog förvåna mig om det inte blir annat än en rockande helg.
Jag funderar på en liknande present till mig själv men jag vill ju in i det sista variera mig, så ett Xbox360 är nog mer min stil.

Jag har faktiskt hunnit byta nummer på mobilen sen vi senast "sågs". Vill ni ha det så går det bra på msn eller facebook eller när vi springer på varandra. Om det nu är så att vi inte är kontakter i något av mina liv så behöver du helt enkelt inte mitt nummer..

Nu ska jag ta ut hunden och sprutlackera toaletten innan det är dags att klä på sig serviceleendet.