Du är här!

Dag 3

det här skriver jag när jag sitter eller rättare sagt ligger, i min säng. Jag har precis börjat kalla Trysil för hem. Bara i måndags, vår första hela dag här så kändes det som en skum känsla att kalla något annat än stockholm, sverige, för hem. Sverige har alltid varit hemma, hemma har alltid inneburit en varm säng, ett par trygga men obligatoriskt enerverande föräldrar ett par väggar bort och mest av allt har det inneburit struktur. Det tar tid att bygga upp en struktur, ett levnadssätt, värderingar man kan luta sig på utan tvekan. Nu när jag valt att lämna landet för det stora äventyret så fryser man sina tillgångar där hemma. Mamma skriker inte åt dig, så att spottet viner ur munnen, att städa rummet annars händer det något, Pappa klappar dig inte på axeln och ser inte sådär allvarlig ut som han kan göra när han har något nytt han vill berätta något informerande, min säng är inte längre 120 utan är utbytt mot en våningssäng på 90 där jag valt underslafen.. Går jag utanför dörren har jag inte 100m till busshållplatsen som tar mig till Henke, Björn, Johan eller någon annan vän som jag håller kär. Går jag utanför dörren här så är det ICA, Peppes Pizza, Turistcentret och en klädaffär som heter Snokristallen som närmaste ställen.. Jag skriver det här när jag är rastlös. Jag är extremt rastlös. Helges ena sträng på gitarren har gått av så musiken har tystnat något, nu spelar han bara red hot-låtar på repeat i ren förtvivlan.. Det finns inget att göra här i trysil. Inte för en stockholmare som är van vid att det faktiskt GÅR att hitta festligheter om man bara tar rätt buss. Här känns det som att man är under det vi i sverige kallar lagom. Här stänger inneställena 22, som bäst 23. I sverige kan du utan minsta problem festa vilken dag i veckan du vill och du kan göra det bra.

Det kan låta som att jag klagar en massa och så kanske det kan vara. Jag har trots allt lämnat min trygga struktur hemma och i utbyte har jag jag blivit inklämd i en alldeles för liten lägenhet med min vän Fredrik. Vi lever på ravioli, nudlar, pasta och olika sorters kok/stek-bar mat. Vi har ingen mikro eller ugn så all form av omsorgsmat går ganska fetbort. Skulle vi vilja så skulle vi kunna lyckas göra nästan all sorts svensk husmanskost men även den kommer till slut bli tjatig och såfort man vill slå på "stort" vilket i trysil borde betyda att man använder självvalda ingredienser och tillagar en riktig maträtt, så får man glatt betala det priset som det kostar, även om vi säsongare får det hela en slant billigare. Nåja, det här var ju äventyret jag ville ha och tänker hålla fast vid.. Jag ville komma bort från hemmets trygget, pröva mina egna vingar istället för att gå i samma lugna takt. Vi har lovat varandra att inte ge upp det här.. Jag hoppas att Helge är lika införstådd som jag i att det här inte kommer bli en dans på rosor.. Enda anledningen som jag kan se till att vi skulle ge upp, packa ihop och åka hem, är att allt kaosar, jobb, uteblivna jobb eller att pengarna tar slut utan att det kommer nya.. Men ändå, skulle så bli fallet skulle jag nog inte komma hem förens om minst 2 månader. Vi är båda duktiga på att hushålla även om vi på 2 timmar slukade ett paket riskakor men det får ses som ett undantag. Ekonomin känns trygg, allt är inte så sjukt dyrt i norge som det är sagt. Visst självklart finns det undantag som bekräftar regeln men allt handlar i slutändan om hur man väljer att leva.. Vill vi leva dyrt och äta damm dagen innan löning skulle vi kunna det men jag har insett att vi båda verkar ha nån form av hjärna, vilket stärker min övertygelse om att valet av Fredrik som resekamrat var det rätta.. Han hade lika stort intresse som jag av att lämna landet för det stora(nåja) äventyret.. han har tillochmed offrat mer än jag för denna dröm. Hade jag stått inför valet att lämna min flickvän så vet jag själv inte vad jag hade gjort.

Dag 4

Mycket bättre dag idag. Skidåkningen känns redan mycke lättare och idag var första dagen som man kunde skönja toppen när man stod nere vid centret. Och ännu bättre var att dom hade öppnat liftarna upp. Toppen var en makalös plats och jag har i mitt korta skidliv aldrig känt mig mindre. Det var pudersnö och lättåkt sådan. Efter några åk där uppe så begav vi oss ner, en inte helt mysig resa, flera av backarna lider fortfarande av dålig snö. Inte dåligt MED snö utan dålig snö, tjock & seg massa.

Idag har vi fixat jobb också, alltså ännu ett utöver det vi redan har. Det är på en nattklubb som heter Heiskroken. Ägaren är lite speciell men jag tror vi båda ska kunna lyckas. Jag är inte direkt oäven i krogbranschen och Fredde ska nog inte ha några problem han heller. Imorn gör vi våra första pass där. Faktum är att vi faktiskt gör våra första pass på Trysil Resort imorn också. Hela helgen blir nog ganska fullspäckad med mycke jobb och lite tid över för skidåkning och navelskådning. Men det är ju så vi velat ha det om man ska vara petnoga. Att ligga på soffocket och endast åka skidor och hinka öl i periodvilan, passar kanske studentveckorna i Åre men jag är lite skeptisk till att våran vistelse här skulle bli någon succé om vi försökte samma attityd fram till 1 maj. Till er som vill ha mer klara besked kring vår hemkomst kan jag meddela att officiellt så är säsongen i Trysil slut efter 1 maj men redan efter påsk brukar det lugna ner sig så vi har båda tänkt att runt mitten av april ska vi ha vår hemresa bokad.. efter dagens åkning och de roliga beskeden så är hemresa inget vi längtar efter direkt.

Fredrik och jag har båda våra terapiformer för själen, våra "fristäder" där vi kan koppla av.

För tillfället är min lilla resedagbok min tillflyktsort och Fredde sitter och spelar på sin gitarr. Igårkväll gick hans sträng av på gitarren och det kändes nästan som en likvaka i huset så tryckt stämningen va. Idag efter alla sysslor tog vi oss promenaden ner på stan,centrum. Denna promenad tar med gott humör ungefär 25-30 min. I centrum finns de mesta, det var tillochmed såpass att vi lyckades hitta nya gitarrsträngar åt Fredde i en FOTObutik, se på den. Efter att ha levt på nudlar,ravioli och nästan utgången ICA-pasta i snart en vecka så började jag känna att min mage behövde få en återställare, något som påminde om hemma. Efter att ha ratat tjusiga restauranger och diverse småfik så lyckades vi hitta en traditionell pizzeria. En liten lokal med några bord prydda med rödvitrutiga dukar och ett par typiska stolar. Jag var som ett barn på julafton när jag läste igenom menyn. Vad skulle jag ta? Fanns det liksom något som jag INTE längtade till bland hamburgare, kebab & pizza. Det blev till slut en kebabtallrik för mig och hamburgare för Fredrik. Jag lovar, jag var helt i min egen värld när jag åt och jag lovar att om man hade tittat in i Fredriks ögon hade man sett ordet LYCKA lysa i neonfärger.

Nu är vi tillbaks i huset, om 1 timme kommer rastlösheten lägga sig över mig antar jag och då kommer jag föreslå att vi kollar Heroes, det har vi faktiskt inte gjort idag. Det är nämligen så att när vi inte har något bestämt att göra så slutar det oftast med att vi ser på ett par Simpsonsavsnitt och slukar ett par knäckemackor.

Nu ska jag ta en bit choklad och störa Fredrik lite... om min terapi är slut så är även hans det, det bestämmer jag.

Dag 5

Första arbetspasset på Trysil Resort är slut. Jag och Fredde jobbade i par och tog hand om två ställen, det ena var lite större. Spanjorer kan fan inte städa, det var faktiskt riktigt grisigt hos dom men vi lyckades få reson på stället så de som flyttar in 15.30 idag borde inte ha några invändningar. Andra stället var desto renare, vissa ställen undrar man om dom ens använt så rent det var, menmen sånt där underlättar ju bara för oss.

När vi var klara återstod de bara att gå till kontoret där våra kontrakt väntade på oss, där kom dagens första och förhoppningsvis enda besvikelse. Alla vi pratat med har med säkerhet sagt att säsongen varar till 1 maj ungefär eller åtminstone mitten av april. Enligt kontraktet börjar säsongen dö ut vid mars så vårt kontrakt sträcker sig till 3 mars, MARS, ja ni hörde rätt. Jag ifrågasatte självklart detta eftersom vi båda har för avsikt att stanna sålänge som bara möjligt och visst sa hon så kan de bli längre men hon skriver inga kontrakt längre än till 3 mars. Det känns fattigt tycker jag, det är en och en halv månad från nu. Visst, vi ska vara nöjda med att ha tagit oss så här "långt", men ingen av oss har någon som helst lust att åka hem i mars. Tanken med hela grejjen är att vi ska missa den såkallade stockholmska "vintern". Det är skitsamma i mina ögon om vi kommer hem och hela stockholm är täckt av ett vitt snötäcke, för det är fortfarande inte fjällen. En vind- & ispackad hammarbybacke är inte Trysils 1132 meter ovanför havet. Jag hade många idér med den här resan och en av dom var även att jag skulle ge mig fan på att bli duktig på skidor. När jag skriver detta så är jag bara extremt besviken.. Ingenting har egentligen varit som vi blivit informerade om från början. Innan vi kom upp var det spikat att vi skulle ha boende(check), ev. internet(icke), ev. firmabil(icke), jobb säsongen ut(icke tydligen) och 3 garanterade arbetsdagar i veckan(icke). Nu när vi snart varit här en vecka har vi blivit varse om nackdelarna med att lita på ord.

Hade mamma fått säga sitt nu hade jag nog fått höra följande mening; "Det är inget att göra åt". Och visst, det är inte mer med det, vi är tvungna att gilla läget och göra det bästa av dom 5-6 veckorna vi har kvar här. ELLER så ger vi oss fan på att vi ska hitta mer jobb och blir vi av med boendet efter den 3e får vi även fråga till oss ett nytt. Jag förstår att det finns folk som gläds åt att vi kanske kommer hem betydligt tidigare än sagt, men tyvärr alltså, tyvärr, hur trevligt det än vore att se era nunor igen så är jag inte klar här i mars. Jag vill komma hem när stockholm är vår-vackert och friskt. Nu ska jag äta ravioli, sen ska vi snygga till oss för en jobbintervju på en bistro vid backen. Sen är det jobb på Heiskroken ikväll som gäller och då ska vi ge järnet. Imorn ser ungefär likadan ut som idag med jobb både morgon och kväll, förutsatt att vi sköter oss ikväll.Fan va besvärad jag är... vilken skidsäsong är slut i mars?danmarks?

Dag 5 forts.

Har inte dragit till jobbet ännu. Har precis duschat ilskan och besvikelsen av mig, det gick sisådär. Jag är fortfarande sur men jag har bestämt mig för att hålla mig kvar så gott det går och hoppas det räcker.. Man kan ju inte göra annat än att försöka.

Nu duschar Helge. Ikväll 18.30 så gör han sitt första pass som diskare och 21.00 stiger jag på som garderobiär. Det ska bli kul och just ikväll eller denna helg över huvudtaget tror jag att det blir rätt lugnt vilket bör ses som rätt skönt med tanke på att här i norge är vi nybörjare på allt egentligen.

På söndag ska vi försöka ta oss tid att gå in på internet lite. Jag behöver posta det här och så kan det ju aldrig vara fel att visa livstecken, vem vet vem dom ringer i Sverige om jag och Fredde råkar illa ut? Visserligen har jag skrivit mamma som närmaste anhörig men det är ju bara ett namn för dom.. intressant.

Får se hur mycke skriva det blir i helgen, det beror helt och hållet på hur känslorna bubblar imorn och på söndag. Det är när jag är upprörd eller sjukt rastlös som jag skriver.

För övrigt så ringde Peppes pizza för en stund sen och meddelade att på måndag får vi veta ifall vi får jobb där. Det vore grymt att jobba ungefär som följande:

Mån - Ledig, festa på måndagsklubben

Tisdag - Jobba Peppes

Onsdag - Jobba Peppes

Torsdag - Ledig

Fredag - Heiskroken

Lördag - Heiskroken

Söndag - Trysil Resort

Nu har Fredde gått till jobbet. Här sitter jag själv, för första gången den här resan. För första gången den här resan så har jag inte Fredde vid min sida. I liften, i backen, på promenaden, på ICA, vid matbordet, överallt har vi följt varandra. Jag är sjukt förvånad över att vi inte rykt ihop ännu. Självklart har det smågnabbats om doften på den andres utsläpp, vem som ska diska och vem som skulle kunna vara skyldig vem en 50-lapp, men det hör på något sätt till. Man ska tjaffsa lite, för sålänge man garvar mer än bråkar så är det hållbart. Det ska bli kul att komma in till jobbet och se hur Fredde har det. Inte för att se om han klarar sig utan mig, för det vet jag att han gör, det har han gjort åtminstone de senaste 20 åren.

Innan han drog gick han omkring, vaggandes och pustade och sa att han var nervös.. Jag orkar inte vara det, nervös alltså, självklart är jag spänd och förväntansfull men jag kommer bli mer nervös mot kvällens slut. Det är först då jag kan summera, se om jag är nöjd och ännu viktigare, om chefen är nöjd. Varje jobb vi kan knipa och behålla är ett kvitto på att vi är mogna för den här sortens resor.

Jag hoppas att vi genom krogen träffar nya människor, ett skäl till denna tripp, och knyter nya kontakter. Det vore helkul att skaffa sig lite vänner här som man kan se och lära av eller bara lära känna rent allmänt.. Alla som jag vet som har säsongat har snackat om de sköna gängen de blir och vilken härlig gemenskap som råder. Det vill jag också ha..

Nu ska jag se klart skidfilmen jag knäppte på för en stund sen...och drömma mig upp till toppen av Trysil och hoppas att jag kan bli lika duktig jag på laggen som dom.

Det kan vara så att jag deppade lite väl snabbt. Tog ytterligare en titt på kontraktet och där står det tom 30e Mars. Det är ju glädjande på ett sätt men fortfarande ett par veckor under förväntan.. Norska är allt ett knepigt språk, ska man behöva missförstå det så hårt att man lackar ur..nä.

Pulsen börjar stiga, om en halvtimme börjar jag knata till jobbet.. Det är kanske lite överoptimistiskt med tanke på att det ligger 100-150 meter från huset men rastlösheten tar död på mig.

Dag 6

Det gick bra igår, det var inte alltför mycket att göra i garderoben och är man två är det alltid snäppet lättare. Idag har vi jobbat på resorten igen, det var inte så mycket att göra så passet blev lite kortare än tänkt. Fredde å andra sidan hade lunchpasset på Heiskroken så för honom blev det raka vägen dit efter första jobbet. Själv har jag varit storslackern idag efter jobbet. Efter att jag kom hem så drog jag av mig byxorna och långkalsongerna och kokade ett paket nudlar, åt en baguette och sen la jag mig till rätta i freddes säng och kolla Simpsons.Det kändes nästan som hemma och jag antar att det är ett sorts mode jag går in i när jag får vara ensam. När jag och fredde umgås i huset så är det ganska tillknäppt med undantag för en spontan kram då och då.

Nu sover fredde, den stackars kraken jobbar riktigt mycke. Jag antar att det är de vi båda måste för att överleva här. Klockan 19 ska han vara på plats igen för då är det kvällspasset. Jag börjar 21 precis som igår, ikväll blir det nog mer att göra har jag fått höra och det är ju alltid trevligt. Man träffar sjukt mycke människor när man har en så offentlig position som garderobiär och när allt flyter så kan man passa på att koppla på charmen. Jag fick tillochmed ett nummer igår... visserligen är det numret till min medelålders granne i stockholm som har man och barn, och hon ville att jag skulle följa med på guidad offpist-tur idag, MENMEN ett nummer är alltid ett nummer och räknas som vilket som.

Det är kul hur folk bemöter en när dom märker att man är svensk och ännu bättre, en stockholmare.. svårt att förklara så jag låter bli.

Hoppas kvällen går bra, då kan jag se fram emot jobb åtminstone varje helg under tiden som jag är här. Imorn är det söndag och det innebär jobb på resorten.. det ska bli skönt att få ta det lugnt imorn efter jobbet, surfa lite på internet, äta nåt gott kanske rentav unna sig nåt dyrt.

Och på måndag kan man bara hoppas på fint väder, molnfritt och vindstilla.. då tror jag att det blir hiking upp på trysils högsta del. Det vore underbart och om det inte blir av på måndag så har jag fram tills nästa fredag på mig att slappa,sova,chilla,softa och åka skidor.

Usch va trött jag är, synd att jag inte kan koppla av lika lätt som fredde... han bara sluter ögonen, låter det gå några sekunder och sen börjar snarkorkestern.

Vi har båda märkt att något luktar skit i huset, vi vet inte vad även om jag misstänker att det kan vara freddes smutstvätt som ligger och osar vid elementet i badrummet. Jag antar att det är ett problem vi får ta itu med på vår lediga tid. Vad det än är så vänjer man sig efter en stund, vilket är lite oroväckande om vi får nattligt besök och det luktar nerskiten vampyr på toa och vi själva inte märker det. Det tål tänkas på lite det där, kan det vara så att det är vi som luktar skit eller bär med oss de partiklarna och när vi är i vårat hus så skapar det en reaktion.

Vi är båda överens om att det iaf inte handlar om en ny situation åre då det stod en hink med mohameds spya bakom toadörren under ca 5 dagar.. Den lukten var hemsk och kunde retat slemhinnorna på vilken grizzlybjörn som helst i krokarna. Ingen har spytt här och det närmaste en fylla vi kommit är den tidigare nämnda 3-ölskvällen på Peppes pizzeria.

Vi ska tydligen festa på måndag, här i norge verkar man inte tagit till sig lilllördag/superonsdag utan här är det måndagsklubben som gäller så på måndag ska vi shoppa skor med klackar för dom ska upp i taket, om ni förstår vitsen.

Nu vakna fredde och utbrast ett "Oh gaaad (åh gud)".. han visste tydligen inte själv varför han sa det, skum kille.

Det har nätt & jämt gått en vecka sen vi kom hit, men det känns som om vi varit här längre.. Det känns fullkomligt normalt att knata omkring här och för varje dag som går lär vi oss något nytt. På ica vet samtliga i personalen att vi jobbar i trysil vilket medför personalrabatt, en riktigt sweet fördel med vår vistelse faktiskt och något som har gjort det betydligt mindre smärtsamt att gå & handla.

Helt appropå ingenting så måste jag berömma vår insats i hushållet. Bortser man från att något på toaletten luktar ond bråd död så har vi skött oss galant här. Det är i princip alltid diskat inför nästa måltid och allt har börjat få "sin plats". Datorerna står på bordet med skärm"ryggarna" mot varandra. Jag har en pall ifall jag vill sitta vid datorn, fredde har en ifall han vill och så har vi en i mitten som jag använder som matbord när vi har slapparmornar. En slapparmorgon i trysil är när vi är lediga, jag är morgonillamående och seg och vi avnjuter gröt till 2-3 avsnitt av Simpsons..underbart.

Jag hann med att skriva mycke den här gången.. Det är dödsskönt att bara ligga i sängen med datorn lutad mot knäna och bara låta fingrarna dansa över tangenterna. Allt jag skriver stannar kvar, inget raderas eller censureras.. det är en resedagbok och jag vill få ner alla tankar. Jag är en sån som gillar att läsa sånt som jag själv skrivit, det är riktigt fascinerande att läsa. Eftersom jag skriver om sånt som flyter runt i min skalle just vid tillfället så är det kul att gå tillbaks och läsa det.. Det är en sak att skriva och en helt annan att läsa.

Dag 7

Vi är dödströtta. Fredde har sovit en timme, jag har bara skrapat ihop 20 minuter, underbara 20 minuter. Vi håller på att leta efter ett Simpsons-avsnitt där Homer får marijuana utskrivet till sig som smärtstillande läkemedel, det är utan tvekan ett av seriens roligaste avsnitt någonsin.. Det är inte så lätt hitta det. Igår när jag låg och slappade så hittade jag det av ren slump och idag när vi skulle se det igen(ja vi gör sånt) så gick det inte att hitta, fan.

Efter jobbet idag gick vi båda på sparlåga... och när människor går på det så är dom farliga. Vi gick lös på Ica och köpte upp oss på ostbågar, chips, kakor och potatissallad. Trötta människor är ekonomiska faror.

Sedan 19.30 ungefär så firar vi en hel vecka i Trysil, det ska vi fira på Peppes pizzeria ikväll. Det handlar bara om att få arslet ur vagnen och klä på sig.. något som inte är så lätt just.

Hoppas få bra väder imorgon så vi kan knäppa några fina bilder från toppen. Nej nu går det inte längre...klart slut.

Dag 7 forts.

Klockan är 23.04 nu och vi har kommit tillbaks från Peppes Pizzeria. Ännu ett ställe som vi tydligen har personalrabatt på, alltid trevligt. Vi köpte en stor pizza med varsin halva, riktigt smart grej faktiskt att få välja en egen pizzasort för sin halva så kan man smaka av varandras sidor. Nu var vi nog lite väl sturska för vi valde en lite för stor pizza. Ölen var god iaf. Det blev en doggybag var och nu är vi i huset igen. Båda är sjukt trötta.. jag ligger i sängen och skriver lite, fredde kollar scener ur Superbad som för övrigt är en grym film.

Det ska bli wonderbar att få sova normalt inatt. Hittills den här helgen har vi jobbat 10.00 - 15.00 och sen en paus på nån timme och sen jobb på Heiskroken till 03.00 ungefär. Så har det varit fre,lör och idag förutom ledigt från heiskroken idag då.

Imorgon är det Måndagsklubben på Heiskroken. Vi är lediga men ska dit som gäster, vi har tydligen hutlösa personalpriser och privilegier är till för att utnyttjas.

Vi har märkt hur "igenkända" vi börjar bli. Numera vet alla på ICA våra namn, Peppes pizza's personal hälsar glatt och frågar hur vi mår och ibland får man ett "killen från heiskrokens garderob" hojtat efter sig.. Det är alltså såhär den där gemenskapen känns som jag nämnde för någon dag sen.

Jag fick faktiskt ett nummer igår och denna gång var det inte från någons morsa eller liknande. Den här tjejen var riktigt söt, och hon lyckades faktiskt stjäla en kyss av mig, trevligt.

Fick även ett kvitto som det stod "till linus *hjärta*" på. Till slut kände jag mig så självsäker att när en tjej skulle fråga efter numret till taxi så avbröt jag henne och sa "..Mitt nummer?", haha jag vet, lagom ödmjukt.