Du är här!

Snus är en uppfinning som jag ofta undrat över hur den kom till och fick sin form. Var det tänkt som ciggaretter för den fattige? För tanken på att stoppa en näve/liten påse blomjord i käften kan ju bara inte sälja, teoretiskt sett.
Idag finns så många snussorter i Sverige att snart kommer man se folk producera på gatan. Märken dyker upp överallt och alla med olika kitchiga namn... En sort vill vara rockig och cool medans en annan vill vara trendig och inne. Men likt förbannat slår dom sig såfort dom försöker sig på att hota swedish matchs gigant General snus.
Jag snusade mycket förut, nu har jag skurit ner på det och när jag väl tar en så handlar det om lilla oskyldiga göteborgs rapé. Snus gör konstiga saker med en.. Igår när jag var påväg hem fick jag ett infall, eller ett anfall om man vill kalla de det. Nikotin är en bov. När jag var yngre var jag en arg liten kille, tände direkt, ingen stubin att tala om här utan de gick från blindgångare till kärnvapenkatastrof på 2 röda.. Sen i 1an, gymnasiet, fick jag då pröva snus. Jag hade tidigare fått pröva genom vänner på sommarlov och sånt men aldrig riktigt tagit mig tid att göra det seriöst. Känslan av lugn och välbefinnande fyllde kroppen och alla problem som man upplevde under sitt första år på gymnasiet, bara sköts iväg och stängdes in i en bubbla.. Åren gick och det hela blev till ett beroende. Ett beroende jag inte hade några som helst problem med eftersom jag mådde så bra.. Men under det senaste året, när jag börjat trappa ned, när jag slutat kedjesnusa så har jag börjat känna en skum känsla.. Alla problem, dom som flög iväg i en bubbla, har stannat kvar och alla andra problem som jag under tiden har blundat för eller inte tänkt på, har även dom hoppat in i bubblan.
Inuti bubblan finns den arga lilla killen, han sitter där med ett världskrig av problem och viftar med en sax och säger "Sluta snusa, kom och lek med mig, jag känner dig bättre än någon annan"..

Här lät jag visserligen fantasin rusa iväg. Men verkligheten är ju ganska snarlik..
Och nej, så farligt är det inte, jag tror inte att jag blir en vilde med saxar och plutonium om jag lägger av helt.... men så är det ju det där med å ta risker ;)