Du är här!

Är det inte fantastiskt hur en människas värderingar, åsikter, motiv & filosofier, plötsligt bara kan förändras. I vissa fall säger det poff så är moderaten kommunist och i andra fall bearbetas en förändring sakta men säkert fram.
Nu vet jag inte riktigt hur mitt fall ser ut, jag skippar gärna kommunist-grejjen.. Nu säger jag inte att jag över en helgs bakisångest plötsligt har insett att jag hatar television. Jag menar snarare att, sen jag insåg att varje arbetsdag på Blip inte är en fest, så har jag börjat tänka på inom VILKET yrke skulle jag få uppleva det..
Missförstå mig rätt, jag tycker Blip är en grym arbetsplats, men nu är det seriöst, plikter, det är kontrakt och det är måndagsmöten.. och det här var inte min bild av det seriösa.. att ta emot samtal från arga bonnläppar som inte insett att deras barn kan en telefon bättre än dom själva.
Men jag har lovat mig själv att göra ett försök här tills jag kommit på vad jag vill göra..
Ett förslag som jag tänkt på förut men som fått läggas på is pga min framgång på tv4 är:

Säljare i klädbutik - Skulle du kunna tänka dig att bli dressad av mig? Skulle du verkligen ge mig inflytande över DITT val av klädsel? Erkänn att tanken är lockande..

Åh, nu till saken som fick mig att sätta mig att uppdatera bloggen bara ögonblicket efter första uppdateringen...
Det första tecknet på att väggen är nära dök upp för en halvtimme sen, skulle snyta mig.. kändes lite täppt, jovisst, nog var det täppt alltid! Hela snoken är full av blod så här sitter jag med papperstussar i båda näsborrarna och känner hur jag snöt ur mig en liten del av livet där för en halvtimme sen... Kanske borde jag tagit ut mer än 1 vecka ledigt i somras?


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Efter cirkus en vecka frånvaro började det klia i hjärnkontoret och jag bestämde mig således för att börja plita i bloggen igen..
Bloggen har blivit min tillflyktsort, en påminnelse om tider då saker o ting var lättare, då jag inte hade fast heltidsjobb med massa kontrakt och en egen plats på jobbet där jag sitter och pillar sönder en klocka av plast och dåliga skruvar om dagarna.
Jag har blivit bortskämd gott folk.. Det är bara jag som efter en veckas anställning kan börja tänka "Hmm undrar om jag ska uppdatera mitt cv och dra iväg ett par imorn efter jobbet..". Jag blir aldrig nöjd!

Imorse stod jag och 50 pers i kö för att våra passerkort vägrade fungera, trodde först att det var ett straff från tv4.se för att jag bytt avdelning, men så mycke kan dom ju inte älska mig att dom straffar 49 andra.. men vem vet vad vissa gör när vredesmodet får överhanden.

Man får roliga mail som kung över Blip-supporten. Tyvärr får jag inte publicera dom här, det är inga offentliga handlingar och jag skulle äventyra vissa delar av min frihet om jag gjorde det...typ.
Däremot så kan jag ju avslöja vad jag egentligen skulle vilja säga till alla dessa som tagit sig tid att ringa, maila, smsa osv osv osv.
"Jag ger blanka fan i vad du tycker om våran policy, det är inte jag som bestämt det och därför ska jag inte kölhalas via telefon av dig och din "för-tidiga-utlösning" till man för att ni inte har koll på vad ert barn gör med telefonen.. sälj barnet, släng telefonen, gör tvärtom, JAG BRYR MIG INTE".

Jag har väldigt mycke saker inom mig idag som jag skulle vilja skriva i min blogg. Tror dock att långa ramsor beståendes av svordomar & osammanhängande meningar i slutändan kan bli rätt tråkigt..
Har även varit väldigt frågvis idag mot min kollega, hon som ska lära upp mig. Jag har lärt mig att man ska ta det mesta på msn med henne för när man frågar henne nåt så spyr hon ur sig all information inom loppet av 5 sekunder. Så tar man det på msn så har man ju kvar svaren, tar man det vanligt så spyr hon ju bara.. och jag slipper få ett nervöst sammanbrott av att ständigt få fråga "ursäkta, det där sista..va sa du?".

Nu låter det som att jag HATAR mina kollegor, det är tvärtom, dom är helsköna på alla sätt...