Du är här!

Jag är nästan stolt över mig själv. Igår mådde jag riktigt illa. Förkylningen kändes som om den nått sin kulmen, jag hade en svag men ändå aktiv bakfylla i bakhuvudet och magen hade vänt upp och ner på sig. Så jag fattade beslutet igår att strunta i att röja på torsdagsklubben, antagligen för första gången den här säsongen och jag tror även att det var första gången som jag sa nej till fest här uppe. Jag drack en öl och en gammel, sen fick det vara slut på det roliga.. jag gick hem och la mig. På vägen hem spydde jag 3 ggr och kände mig allmänt bedrövlig. Jag hoppades att min "hälsosamma" kväll igår skulle gjort susen men idag mår jag inte heller bra.. Näsan är igenpluggad och jag har inte orken att stå upp. Dagar som dessa så önskar man att man låg hemma i sin stora säng i stockholm och inte omgavs av massa människor, människor som duktigt ska gå till jobbet och göra skäl för lönen. Jag hoppas att det bara är "thoughts from the sickness" men jag funderar allvarligt på att efter nästa vecka säga upp mig... Jag försöker hitta nåt i tillvaron här som håller mig kvar, som gör det värt att stanna och spotta i gruset och bita ihop för sakens skull. Men jag vet inte riktigt.. jag har mer eller mindre uppnått mitt huvudmål, att bli en duktig skidåkare. Jag har förlorat min farträdsla, jag har fått en stabilitet i benen jag inte haft sen jag var som bäst i handbollen, jag har fått bra kroppskontroll och behärskar sånär offpisten.. Jag är inte som folket här, dom är här för att bli rika på norska pengar som gör dom ännu rikare på svenska valuta. Självklart är dom väl här för att åka skidor/snowboard och festa men allt detta kan du ju göra mer och bättre i svenska fjällen..
Jag är inte här för att bli rik eller åtminstone för att tjäna bra med pengar. Ge mig ett gott skäl till varför jag inte ska ta picket och packet hem om två veckor, börja jobba igen hemma och sen avsluta MIN säsong med en tripp till åre eller liknande.. Jag vill inte höra saker som "men vi kommer ju och hälsar på" och att jag borde vara tacksam eller liknande... När ni som hälsat på åker hem igen så kommer jag stå där och sakna er ännu mer än innan. Jag ska vara kvar här i ungefär en månad och en vecka till om man ska se till det jag har planerat. Min lillflicka Vira (hunden) får valpar under aprils första dagar och kommer jag inte hem under den veckan så kommer uppfödaren få ha henne hos sig i 8 veckor och det vill jag inte göra mot mamma. Så valparnas ankomst är en skön och hållbar ursäkt/anledning till å inte stanna säsongen ut. Jag antar att jag är lite besviken på trysil i sig.. Jag har inga tvivel på säsongarlivet, däremot kommer jag nog inte köra en säsong i norden om jag får för mig att köra igen nästa gång. Enda stället jag kan tänka mig i hemmafjällen är isåfall Åre för den staden lever ju iaf. Trysil är en ganska död ort. Skidåkningen, visst den är riktigt bra och slår i princip alla svenska orter på fingrarna och är ganska likvärdig med åre.. Men att stanna en hel säsong här? Jag har redan åkt alla liftsystemen, jag har åkt alla svarta backar och är...nöjd. Jag tycker inte man ska känna sig nöjd med mer än en månad kvar av sin säsong.
Varför är trysil en så "död" ort? Stugorna är fullbokade, lunchserveringarna säljer som smör, liftköerna är enorma, men stället LEVER inte.. Såfort liften stänger så är det som att luften går ur alla.
Kör jag säsong en gång till blir det i de riktiga alperna. Jonas har nämnt Bad gastein och visst kan vi bara få lite kontakter där så är jag nog på..

Nu ska jag, ensam, klä på mig skidstället.. knata promenaden till Eventyret, ta barnens knapplift, sen stolsliften och sen ska jag ensam köra samtliga Hogeggas backar...sen åker jag nog hem hit igen.