Du är här!

Sitter här och hostar lite vidrigt. Vidrigt på ett unikt sätt, på ett sådant sätt som uppstår när man gått omkring 2 dar med ett halsont som nästan skaffat sig ett eget namn. Och när jag nästan tänkt ha dop för min nyfunna inneboende så tappade den kraft och blev ett vanligt halsont och dom har man ju inte mycke till övers för eftersom dom kommer och går lite som dom, otacksamma jävlar.
Nej så nu när onda hals-Göran smitit så hostar jag bara och frågan är ju om jag inte föredrog att inte kunna svälja saliv.
Nej seriöst det har varit 2 riktigt jobbiga halsdagar då aptit och sånt där som är lätt att koppla ihop med mig, varit totalt omöjligt.
Tillochmed bloggen har blivit lidande. Du vet när man är sjuk så ligger all fokus på en själv och sålänge man har mammas vakande "naw min sjuka lilla perfekta son" över sig så behöver man inga läsare, kanske någon msnkontakt som undantag men annars är det morsan som gäller. När tjejer är sjuka ignoreras det rätt ofta har jag märkt, men jag tror det är för att dom fyller upp sin kvot så snabbt med hypokondrifall.
Min mamma som exempel blir "sjuk" väldigt ofta. I 8 av 10 fall som hon öppnar munnen så är det "ont" i 6 av dom (bra uträknat va?). Den här månaden tror jag hon haft ont i huvudet, axeln och ryggen och vi är inne på den 13e oktober nu. Huvudet kan vara jobbigt men det är ett fall man bara pudrar lite på, ett "suck skallen värker lite" räcker.
Man sparar sina gnäll för riktigt stora saker, kan du tajma vinterkräksjukan snyggt med en dold bakfylla så har du fått den perfekta sjukdomen.
Men för att återgå till ämnet som känns väldigt viktigt och alltid aktuellt, speciellt nu i tider då det skiftas en del i temperaturerna.
När jag och Pappa säger åt mamma att inte gnälla så mycke över huvudvärken osv. så får vi till svar "HÅLL KÄFTEN" eller "Vill ni att jag ska flytta härifrån kanske så att ni får vara friska med varandra?!".. Sådana där frågor som vi inte kan svara på liksom utan att riktigt, ni vet, uppleva det.
Men när en man blir sjuk, och vi sparar ju alltid på krutet. Vi sparar ju såpass på krutet att vi kan gå med prostatacancer i 2 år och vara akut lungsjuka så att sen när vi blir friska kan vi gnälla över en illa planerad vintersnuva. Min åsikt är att det är helt och hållet befogat men DÅ, ja, DÅ är vi plötsligt hypokondriker av värsta sort och det gnälls för minsta lilla. Vi män måste få gnälla över småsakerna, för vem har inte fått höra uttrycket "men för fan stå upp som en man, gnäll inte som en jävla kärring". Detta har du antagligen fått höra när någon hängt dig uppochner med pungkulorna fastknutna i pianotråd ner för en bro och guppat lite retsamt, eller för att ta upp ett lite mer realistiskt exempel. En man är tekniskt sett sjuk den dagen då han på intet vis kan använda någon av sina lemmar. Så vi kan väl få låtsas, lite empati är väl inte för mycket begärt? Vi startar krig, dopar oss öppet, rapar, våldtar, tuggar med öppen mun och är allmänt otrevliga i dagspressen...klart vi kan få ha lite kikhosta.

Nu kom jag helt ifrån det jag hade tänkt skriva om idag, så till den grad att jag totalt glömt bort ämnet.
Mina vänner är ute och festar nu och jag har redan hunnit med att lova bort 3 av dom 5 "Ok, men jag ringer" jag brukar ha som maxantal per kväll. Nej, skämt åsido, men det är ett väldigt missbrukat och lätt tilltaget begrepp. Man använder löftet om ett telefonsamtal som ett svepskäl för att få lägga på luren och sluta prata med denne. Det är fult, riktigt fult. Till slut, så går det ifrån att vara ett svepskäl till att bli vanlig sed. Det blir rentav otrevligt att inte avsluta med "Ok, men jag ringer sen då". Jag är en av dessa missbrukare, jag kan passa på att presentera mig: Hej jag heter Linus och jag säger till personer att jag ska ringa fastän jag inte gör det, ofast omedvetet.
"Ok, men jag ringer" ska vara en sanningsenlig bekräftelse på att ett nytt samtal & information kommer inom en snar framtid, inte att den "lurade" ska behöva sitta och vänta sig fördärvad medans den andra har kafferep med någon onämnd.

Nu börjar det snart bli dags för mig att dra mig hemåt. Imorgon vankas det lördag och då vet ni allihopa vad som väntar? Nej, inte de nä. Jo de ska jag förklara för er:
Lördagar är den dag i veckan som har siffran 6 i ordningen. Vissa använder dagens passande anslutning till siffran som en förträfflig anledning att idka samlag(sex!). Andra tycker bara det är grovt coolt.
Jag är av den åsikten att jag tycker lördagar rockar fett om fredagen rockat fett. Då har man en chans till repris men samtidigt ingen press på sig att "shit nu måste jag göra någonting av den här helgen". För söndagen rockar aldrig fett, det ska ni ha klart för er allesammans.. Den som tror den kan rocka en fet söndag, är helt ute och cyklar, na-aw!

Nu ska jag gå och slå en båge, den lär vara rätt kraftig nu när jag nästan legat raklång i kontorsstolen hela kvällen.. samt druckit cola och ätit pizza, oh ve mig.