muljust och pumsk ljussar
Skägget växer och håret blir flottigare och hårtopparna klyvs med samma frenesi som vid ett sågverk... Underhudsfettet bres på som smör över den annars så muskulösa Akilles-kroppen.
Svunnen är den tid då man var fit som en fura, den tid då man tog löpning med en klackspark och gäspade åt milen, den tid då ett pass i gymmet följdes upp av löpning, fys och därefter ett 2 timmars handbollspass och det kändes normalt.
Vad förändrade mig? Vad fick mig att ge blanka fan i att jag trots allt var en handbollstalang? Hur gick jag från Bruce Lee till Loffe Karlsson?
Först nu inser jag att jag slutade vara lovande när jag slutade kämpa, när jag släppte allt jag eftersträvade, när jag slutade fysträna och kondisträna, när jag började tro att jag var bättre än alla andra vilket jag kanske var men endast om jag tränade med dom.. Min skicklighet i handboll satt inte bara i mina reflexer och blick för spelet utan även i min fysiken där jag var överlägsen på nästan samtliga plan. Min fysik skapade tillsammans med mina sinnen en bra grund att stå på.. När jag slutade bry mig om att sköta det ena så blev det andra lidande..
Tror inte jag behöver säga mer, utan jag säger bara det igen.. det är då FAN att man ska komma på saker när det inte längre betyder något.
Igår var jag inne i stora staden, mitt city, ditt city, mitt i city, och kollade julklappar med mina vänner Micke och Dennis. För min del blev det inga igår. Micke och Dennis hittade i allafall några guldkorn så vi får hoppas dom bringar lite lycka. Imorn ska jag försöka hitta nåt mer, nåt "symboliskt".
Efter en helg som fullkomligen tatuerade in bakfylla i min panna så var det underbart att få sova både igår och idag. Tänk va sömn kan göra när det får göras rätt utan hjälp från en eller två promille..
Ska försöka komma iväg till gymmet om en halvtimme, behöver tajta till bagaget lite.
Svunnen är den tid då man var fit som en fura, den tid då man tog löpning med en klackspark och gäspade åt milen, den tid då ett pass i gymmet följdes upp av löpning, fys och därefter ett 2 timmars handbollspass och det kändes normalt.
Vad förändrade mig? Vad fick mig att ge blanka fan i att jag trots allt var en handbollstalang? Hur gick jag från Bruce Lee till Loffe Karlsson?
Först nu inser jag att jag slutade vara lovande när jag slutade kämpa, när jag släppte allt jag eftersträvade, när jag slutade fysträna och kondisträna, när jag började tro att jag var bättre än alla andra vilket jag kanske var men endast om jag tränade med dom.. Min skicklighet i handboll satt inte bara i mina reflexer och blick för spelet utan även i min fysiken där jag var överlägsen på nästan samtliga plan. Min fysik skapade tillsammans med mina sinnen en bra grund att stå på.. När jag slutade bry mig om att sköta det ena så blev det andra lidande..
Tror inte jag behöver säga mer, utan jag säger bara det igen.. det är då FAN att man ska komma på saker när det inte längre betyder något.
Igår var jag inne i stora staden, mitt city, ditt city, mitt i city, och kollade julklappar med mina vänner Micke och Dennis. För min del blev det inga igår. Micke och Dennis hittade i allafall några guldkorn så vi får hoppas dom bringar lite lycka. Imorn ska jag försöka hitta nåt mer, nåt "symboliskt".
Efter en helg som fullkomligen tatuerade in bakfylla i min panna så var det underbart att få sova både igår och idag. Tänk va sömn kan göra när det får göras rätt utan hjälp från en eller två promille..
Ska försöka komma iväg till gymmet om en halvtimme, behöver tajta till bagaget lite.
Kommentarer
Trackback